"När vi börjar spela, då får jag min belöning"
TRELLEBORG. – Jag har inte bråttom iväg, säger Reinhart som suttit i styrelsen i över 30 år, mer än halva föreningens livstid.
Reinhart Teltscher började spela fiol när han var tio år. Att kompisarna inte tyckte att det var så häftigt att bära runt på ett fiolfodral tog hans pappa ingen hänsyn till. Reinhart var tvungen att fortsätta – och det är han glad för idag.
– Jag är oerhört tacksam för att han var så pådrivande, musiken har varit en stor del av mitt liv.
Reinhart har varit ordförande för Symfoniorkestern Trelleborg sedan 1979. Innan dess var han föreningens sekreterare i fem år. Han är en driven människa men det var från början inte helt självklart att utöka sitt engagemang i repetitionslokalen och på konsertscenerna till den administrativa delen av föreningslivet.
– Jag var lite tveksam till det först. Själva utövandet, att spela, och det administrativa i styrelsen är egentligen två helt olika grejer, förklarar Reinhart.
Men, som han själv uttrycker det, "det behövdes inga valkampanjer direkt". Föreningen var glad att någon alls ville ställa upp och så har det fortsatt.
Efter 35 år är han nu väl inkörd i hur allting funkar och han har många idéer för Trelleborgs kulturliv. En konsertlokal står högt på önskelistan. Idag finns ingen självklar plats utan Symfoniorkestern spelar på flera olika ställen i stan.
– Jag tycker att man ska satsa på kulturområdet. Med en sådan lokal går folk inte bara för musikens skull, det blir en träffpunkt. En konsertlokal har en social dragningskraft, menar Reinhart.
Han sitter fortfarande kvar på en av stolarna i repetitionslokalen på Kulturskolan, numera med en viola istället för en fiol i handen. Att spela är något han ser till att hinna med, försäkrar han.
– Fast jag övar kanske inte lika mycket som vår konsertmästare vill att jag ska. Det är en annan fråga, säger han och skrattar.
Att få tiden att räcka till är inte alltid det enklaste. Reinhart har svårt att förstå hur han hann med allting innan han för några år sedan gick i pension.
– Men det är ju som de säger, att ju mer en människa har att göra desto mer hinner hon med.
Det omfattande arbetet har gjort att det många gånger under de tre decennierna med ordförandeklubban i handen har varit tungt. Ibland så tungt att tankarna på att ge upp dykt upp. Men de har försvunnit lika snabbt igen.
– Jag har aldrig pratat med någon annan om det. Men det har inte behövts. När det satt sex, sju personer på repetitionerna då undrade ju alla var det skulle sluta, säger Reinhart.
Men det har alltid löst sig. Fler medlemmar har dykt upp och ekonomin har vänt. Idag är Reinhart inte alls redo att lämna över klubban.
– När dirigenten höjer sin pinne och vi börjar spela, då får jag min belöning.
Han säger att han fortfarande har mer att ge, men det hindrar inte att han ibland funderar över vem som skulle kunna ta över.
– Vi kanske behöver gå utanför de ramar som vi själva har satt. Det behöver ju inte vara någon som spelar i orkestern som är ordförande. Det kanske kan vara någon från vår stödförening Orkestervännerna eller någon i publiken.
Att locka ungdomar till orkestern är ett ständigt pågående projekt. Varje år bjuder Symfoniorkestern in elever från Kulturskolan att medverka i en konsert med etablerade artister.
I år är det Amandakvartetten som är med. Allihop repar först på ett läger i Höllviken och avslutar sedan med att ge en konsert på Grand i Trelleborg. Årets konsert blir imorgon, söndag.
Framöver hoppas Reinhart att kulturföreningarna i Trelleborg kan samarbeta mer med kommunen.
– Man konstaterar gång på gång att kulturen är viktig, men de konkreta handlingarna saknar jag. Därför vill jag ha mer samordnat arbete mellan föreningarna och med kommunen.
Reinharts förhoppning är att ett sådant samarbete ska kunna utmynna i ett konserthus.
