Mysrys med alla balla monster
Egentligen blev Dick Qwarfort aldrig särskilt skrämd av de svartvita skräckfilmer som tv visade i början av 1970-talet, där han satt med stora ögon i soffan hemma hos farföräldrarna i Gislövs läge.
– Dracula, Frankensteins monster och Varulven, de var ju mina kompisar. Det var dem man ville vara när man lekte, berättar Dick.
– Det är roligt att ta de gamla klassiska figurerna som jag är uppväxt med, göra något nytt och fylla i med lite fler monster runt omkring, fortsätter han. Man såg ju filmerna, man byggde modellerna och har liksom haft dem i bakgrunden hela tiden.
Tiden som musiker och låtskrivare i hårdrocksbandet Nasty Idols har också gjort Dick till en slipad rimmare. Nya boken ”Alla balla monster” bygger nämligen på ett starkt samspel mellan bild och text, där unga versioner av Dracula, Varulven och Monstret i Svarta lagunen går på upptäcktsfärd genom ett år av höstlöv, snö och skidlek, monsterjul, samt vår och sommarlek på stranden i fasornas vik.
Men halloween missar de, och får sin bus- eller godislek bryskt avbruten av en sträng man – misstänkt lik Hasse Alfredson i ”Den enfaldige mördaren”.
– Boken är avsedd för alla från fem-sexåringar upp till kanske tio år, berättar Dick. Men jag hoppas ju att det här ska kunna läsas av vuxna också. Det är för dem jag gör sådana detaljer.
– Och jag är 100 procent nöjd med hur det blev. Texten och orden passar ihop, och det är lite mer ”edgy” än vanligt. Jag gillar att göra monster för en yngre publik, så att de kan komma in i den sfären med mystik och spänning. Det ska inte bara vara det vanliga Alfons Åberg.
De framgångar Dick Qwarfort rönt – förra boken ”Det spökar!” utsågs exempelvis till årets bästa faktabok för unga av Mediateket i Stockholm, och finns nu med i jultidningsutbudet – har gjort att han fått ägna sig allt mer åt tecknandet. Han skulle gärna ha det som heltidssyssla – men där är han inte riktigt ännu.
Jobbar gör Dick i sin tecknarstudio hemma på Kirseberg i Malmö, gärna under de lugna timmarna från fem till sju på morgonen innan barnen vaknar. Men han är van vid att sitta och skissa framför tv:n, eller på bussen mellan Malmö och Trelleborg, där han jobbade fram tills nyligen.
Som frilanstecknare föredrar han att utveckla sina idéer själv, och presentera dem för ett förlag först när arbetet är ganska långt kommet.
– Första boken ”Häxan i underjorden” gjorde jag helt klar innan jag visade den för förlag, och det gjorde den svårsåld.
(Läs om Häxan i underjorden här).
– Nu vet jag hur man gör bäst; Man går till förlaget innan projektet är helt klart, så att de kan ge input och få det lite som de vill. Lite skisser behöver man, huvudhistorian klar och kanske 25 sidor som de kan läsa.
I höst hoppas Dick Qwarfort få ett förlag att nappa på sin nästa grej, det mest ambitiösa han gjort.
– Med det jag håller på med nu tänker jag bryta alla gränser. Det är en längre historia med nyskapande nordiska figurer, men med en udda twist. Den blir jätteudda och jag hoppas den går hem. Men den kommer att ta tid att skriva och rita. Minst två år. Jag tänker inte slarva.
