Möte med nomadfolket WoDaabe

Antropologen Björn Dönell från Lund har en närmast unik kontakt med WoDaaBe-folket och inblick i deras liv i Niger, ett fattigt västafrikanskt land dominerat av öken.

Inte nog med att WoDaaBe ("folket av tabu") lever i sin egen svårtillgängliga, särpräglade kultur, de är dessutom ett boskapsskötande nomadfolk, bygger inga hus och bor ingenstans. Ändå räknar sig Björn Dönell som en i familjen, efter sina frekventa besök i Niger sedan 1987.

– Det brukar ta ett par–tre dagar att hitta dem, men det går, säger Björn lugnt. Jag vet vilka marknader de besöker, och där är det alltid någon som har sett någon som känner någon.

Med sin etnografiska utställning, där foton och filmer blandas med autentiska WoDaaBe-föremål, har Björn Dönell försökt att skapa en stämning mer än att ge en exakt bild av hur detta exotiska folk lever. Ingången är en liten marknad, och längst in väntar öknens utkant, där bara nomader lever. – De följer regnmolnen, och hinner flytta kanske 50 gånger på ett år, berättar Björn Dönell.

Det mest anslående sceneriet är boplatsen, där en WoDaaBe-kvinna visar sitt "vitrinskåp": en brudkistesamling av vackra krus och kalebasser. Det ser ut som om familjen bara gått från platsen i fem minuter för att leta upp någon av de kor som de håller för det viktigaste i tillvaron – näst familjen.

– Familjens favorit-ko var av någon anledning misstänksam mot mig, berättar Björn. Men när den började tycka om mig, då sa de till sist att "nu är du en i familjen!". Deras humor påminner rätt mycket om den skånska.

– Här har jag försökt fånga höjdpunkten på året, fortsätter han. Det är under slutet på regnperioden, när familjerna samlas för att festa, slakta djur, döpa barn eller gifta sig. Då ställer också kvinnorna ut sina kalebasser för att visa det finaste hon har för släkt och vänner. Björn Dönell kom till Trelleborg för att jobba med utbyggnaden av vikingaborgen. Där fick museichefen Ingela Jacobsson nys om att Björn hade en försvarlig samling WoDaaBe-föremål, och att han både gjort en film, ordnat utställningar och bjudit hit sina vänner för att visa sin mycket speciella dansceremoni.

Männen sminkar sig i starka färger och utför sjungande en dans med vidöppna, stirrande ögon, menad att charma kvinnor.

Utställningen väcker vår nyfikenhet på WoDaaBe-folket, men de är egentligen lika nyfikna på oss. Björn Dönell har fått svara på många frågor, bland annat om vita människor verkligen kan drömma. Flera av nigerianerna har också varit och hälsat på hos Björn, och godkänt hans sätt att visa upp deras kultur.

– Något de absolut inte kan begripa är att vi kan lägga ett sexmånaders spädbarn i ett annat rum, och stänga dörren. Hos WoDaaBe har man alltid barnen hos sig, berättar Björn.

Han har också kunnat konstatera att föräldrar har samma problem i Niger – de får också ge sig ut i natten för att hitta försvunna tonårsbarn.

– Mitt mål är att understryka det gemensamma, allmänmänskliga, fastän vi ser så annorlunda ut, berättar Björn.

– Det handlar om tolerans för andra kulturer.

Lars Thulin

0410-545 20

lars.thulin@allehandasyd.se

Fotnot: Efter vernissage på söndag klockan 14 visas utställningen till 17 april.