Med många tusen mil bakom ratten
En busschaufför brukar vara en man med glatt humör. Det passar på Kjell Winqvist, som kört skolbuss sedan början av 1990-talet, och går i pension i dag. Han smajlar och berättar entusiastiskt:
– Det har varit väldigt trevliga år. Det är roligt att skjutsa barnen. Ibland har jag skojat med dem . Det gillas, säger han.
Efter många tusen mil och åtskilliga timmar bakom ratten får han nu koppla av hemma och arbeta för Stavstens IF, där han har engagerat sig i många år, framför allt med föreningens loppis.
Precis som sonen Magnus har han varit aktiv länge i klubben. Före sin tid i Stavsten spelade Kjell som ung fotboll i Vellinge IF.
– Det är omöjligt att säga hur mycket jag har kört genom åren. Mycket är det i alla fall! säger han och skiner upp med ett leende på nytt.
Kommunanställd har Kjell varit sedan 1967, samma år som Sverige gick över från vänster- till högertrafik.
– Då började jag på på gatukontoret, på VA-avdelningen, berättar han.
Det dröjde inte länge förrän han fick arbete på Räddningstjänsten, där det i många år blev färdtjänst-uppdrag. Taxin rullade både inne i Trelleborgs utkant, ute i byarna och i andra kommuner. Skjutsarna koncentrerades mest till Trelleborgs centrum.
– Det var bland det roligaste jag har gjort, att köra omkring pensionärer i Trelleborg. Ibland blev det dessutom utflykter till Österlen, minns han.
Späckat var det särskilt under julaftnarna.
– Det var körningar hela tiden. Jag hade oftast bara en timmes paus. Det var väldigt givande att skjutsa dem, säger han.
Turerna med en av de blåa skolbussarna har Kjell Winqvist gjort runt om i byarna, Fuglie, där han är uppvuxen, Skåre, Maglarp och på en rad andra orter.
– Exakt var jag ska göra nu när jag slutar vet jag inte. Jag har inte funderat så mycket över det. Men visst finns det saker att göra. Städa garaget och röja lite hemma till exempel, säger han.
Johan Persson
