Martin Falkenby: Martin Falkenby: Kriget ryckte mig ur semesterbubblan

Sonen vill att boendet ska ha pool, jag vill ha luftkonditionering och sambon vill ha lugn och ro – så det blir nog både pool och AC.

Planeringen är halva nöjet och vi tittade på kartan över Centraleuropa för lämpliga stopp på vägen. Men i torsdags morse försvann plötsligt lusten.

Europa är i krig.

Det är så ofattbart svårt att ta in att en nation går till militärt angrepp som Ryssland nu gör i Ukraina.

Avståndet till Kiev från Trelleborg är inte längre än till Florens.

Och avståndet är längre till Abisko där vi var för några somrar sedan.

Kriget har aldrig varit så nära oss på en mansålder.

Själv är jag från en generation som vuxit upp med det kalla kriget. Ett ständigt hot om att någon skulle trycka på knappen, ubåtsjakter på svenskt vatten, populärkultur som skildrade det onda Sovjetunionen.

Men så. Perestrojka. Glasnost. Berlinmurens fall.

Sovjetunionen splittrades. Ryssland kom till viss del att bli ett land som alla andra. Inte lika mäktigt, men på många håll med i gemenskapen på ett annat sätt.

Men likt Adolf Hitler på 1930-talet fick Vladimir Putin för mycket makt.

Likt Hitler ser vi nu en enväldig härskare som drivs av föreställningar om att omvärlden agerat orättvist, som med nationalism vill bygga upp en stornation – mäktigare än tidigare, kanske någonsin.

Likt Hitlers Tyskland invaderar Putins Ryssland ett grannland utan grund.

Och likt Nazityskland har Ryssland strypt oberoende medier till förmån för en propagandaapparat.

Oberoende och fria medier är en grundpelare för en fungerande demokrati. Vi måste värna den i alla lägen.

Organisationen Reportrar utan gränser publicerar varje år ett pressfrihetsindex, ett mått av just oberoende journalistik. Norge, Finland, Sverige och Danmark toppar listan.

Ryssland återfinns på plats 150 av 180 länder. Reportrar utan gränser publicerade en rapport inför det ryska parlamentsvalet i höstas om hur pressfriheten ytterligare hade begränsats. Ett axplock:

• Minst fem nyhetssajter hade de senaste månaderna fått stänga ner sin verksamhet.

• Utrikeskorrespondenter tillåts i princip bara arbeta i Ryssland så länge de inte granskar och kritiserar makthavarna. Bland annat beslutades att BBC:s korrespondent Sarah Rainsford skulle utvisas.

• Nya bestämmelser som reglerar förtal och falska nyheter.

– Utan oberoende medier som rapporterar om ryska folkets vardag förlorar parlamentsvalet sin mening. När det inte är tillåtet att diskutera och rapportera om sociala problem och politisk mångfald avspeglar valresultatet bara makthavarnas förvrängda bild av samhället, inte folkets, sa Christian Mihr från Reportrar utan gränser i Tyskland i samband med att rapporten släpptes.

Erik Halkjaer, ordförande i Sverige, fyllde i:

– Den här typen av lagar och regler gör det möjligt för myndigheterna att tysta alla försök att sprida information som avviker från den officiella versionen av aktuella händelser. Även om situationen för journalister i Ryssland länge varit allvarlig ser vi allt oftare hur attackerna blir grövre och sker i öppen dager.

Reportrar utan gränser föreslår i rapporten flera olika åtgärder, däribland att Facebook, Twitter och Google ska säkerställa ryska medborgares yttrandefrihet och att omvärlden utövar påtryckningar och sanktioner för pressfrihet och mot censur på internet i Ryssland.

Skribenter och journalister från PEN Moskva skrev i veckan i ett öppet brev där de beskrev att de hålls som gisslan i ryska myndigheters beslut att invadera Ukraina.

”Världen står på randen till en global tragedi, en ny konflikt i hjärtat av Europa kan få konsekvenser som är omöjliga att reparera och kan leda till att hundratusentals oskyldiga människor dör. Det kan inte bli ett fritt och demokratiskt Ryssland utan ett oberoende Ukraina.”

Knappt 130 mil från Kiev intervjuas Natalia Olsen av vår reporter Alva Andersdotter. För TA berättar Natalia att hon flyttade från Ukraina för sju år sedan och nu har familj och vänner kvar i landet.

– Det är väldigt orättvist att ett annat land bestämmer att de kan ta en del av Ukraina, bara attackera. Vi vill ha fred men har inget annat val än att försvara oss.

– Vi måste vinna, säger ukrainska Yanina Steneram som intervjuas i Sydnytt innan hon fortsätter:

– Om vi inte vinner, kommer alla förlora.

Så sant och så sorgligt.