Martin Falkenby: Martin Falkenby: En politisk skandal – bakom kulisserna
I onsdags fick vi ett tips från våra kollegor på Sydöstran i Blekinge. Mikael Rubins namn ska finnas med i samband med ett åtal. Åtalet var kortfattat och enbart baserat på det knappt skrivbart.
”Ansvarsyrkanden m.m.
1.1 UTPRESSNING
NN [den åtalade kvinnan] har hotat Mikael Rubin med att sprida uppgifter av brottslig och känslig natur till dennes familj, kollegor och massmedia. Hon förmådde på det sättet Mikael Rubin föra över sammanlagt 213 000 kronor till hennes bankkonton. Det hände vid 13 tillfällen under perioden den 4 maj 2020 till den 30 december 2020 i Trelleborg eller annan okänd plats, Sverige enligt nedan” och så en uppräkning med datum och belopp på de pengar som Mikael Rubin fört över till kvinnan.
I det läget visste vi inte någonting om vilka uppgifter som det kunde handla om, men uppenbarligen var de mycket känsliga för Rubin då han fört över en ansenlig summa pengar under lång tid.
Viktigt att poängtera här är att jag som ansvarig utgivare redan i detta skede måste fundera på frågan om namnpublicering.
För kommunens högst uppsatte politiker är tröskeln till en namnpublicering mycket lägre än för gemene man. Det handlar om en person med ett förtroendeuppdrag, vald av medborgarna och med ett stort ansvar i sin dagliga gärning.
Det jag kom fram till i detta skede vara att det i princip inte går att avstå namnpublicering nästan oavsett anledning till den utpressning som Mikael Rubin utsatts för. Låt mig inte undanhålla er det till synes absurda i att här namnges alltså den som i lagens mening är brottsoffret, medan den misstänkta gärningspersonen anonymiseras. Men det är så pressetiken fungerar och det är också så det måste vara. I Sverige namnges sällan gärningspersoner, det sker men då handlar det om mycket grova brott, eller i de fall personen har en särskild uppburen ställning. Det sistnämnda gäller exempelvis våra folkvalda.
I det här fallet går det att ifrågasätta brottsoffrets omdöme. Mikael Rubin sa själv till TA i torsdags ”Det var väl dåligt omdöme, antar jag” och han ansåg själv då – när han konfronterades med uppgifterna – att det var svårt för honom att sitta kvar.
Med så knappa uppgifter om händelsen från åtalet fick vi undersöka saken vidare. Vi begärde snabbt ut förundersökningsprotokollet från tingsrätten. Rätten har att sekretesspröva innehållet och när ”Fup:en” väl kom var den delvis maskad.
Men händelseförloppet går att utläsa i det stora hela och ganska snart in i det 117 sidor långa dokumentet insåg vi att dess innehåll var komprometterande för kommunstyrelsens ordförande. Det insåg han själv i och med de transaktioner som han gjort och att han bett polisen att hantera ärendet med största sekretess.
Att där och då, på onsdagskvällen, publicera en artikel enbart på förundersökningsprotokollet hade gått. Samtidigt har vi en viktig balansgång att hålla. Det är lätt att nyheter som dessa blir till snaskigheter och detaljerade redogörelser som inte har så mycket med sakfrågan att göra.
Vi har också att ta hänsyn till de anhöriga, de är offer i detta utan att ha valt offentlighetens ljus. Jag uppmanade till att vi från vår sida ska hålla familjen utanför, men med ett undantag. Det faktum att Mikael Rubin polisanmält först sedan hans fru kontaktats av den nu åtalade kvinnan var en viktig detalj i händelseförloppet.
När vi på torsdagsmorgonen arbetade med att färdigställa en första artikel publicerade Sydöstran sin version: ”En kvinna från Blekinge åtalas för att ha utpressat en sydsvensk toppolitiker”.
Vi bedömde att det fanns tid att förbereda oss lite till och gick igenom frågeställningarna. Vår reporter Peter Ottosson ringde Mikael Rubin som då satt i möte och bad oss återkomma. 45 minuter senare genomfördes så intervjun. I det läget publicerade vi den första artikeln och strax därpå uppföljningsartikeln med Mikael Rubin.
Frågan om omdömet och hur kommunstyrelsens ordförande kunnat utsätta sig för en sådan risk är det mest uppseendeväckande. Därför är Peter Ottossons fråga till Mikael Rubin ”Finns det andra som har hållhakar på dig, som kan påverka ditt arbete?” i allra högsta grad relevant. Den frågan har vi inte fått något ordentligt svar på och med Mikael Rubins avgång blir den kvar hängande i luften.
