Martin Falkenby: Martin Falkenby: En dödsolycka från ett redaktionsfönster

”Objekt” står det i larminformationen och ”Gått på grund”.

Objekt?

Jag tittar ut igen genom dimman. Hela hamnen är fylld av isflak. Är det en livbåt? Nej det jag ser är större. Objektet rör sig ytterst långsamt, men vrider sig lite och från min vinkel blir den i och med det ännu större. Och den är lite mjukt rundad.

– Vad fan, det är ju en båt! Den ligger upp och ner!

Jag får höra att vi inte kommer fram till SOS.

Första artikeln är på väg att publiceras. ”Objekt” står det i texten.

– Det är inget objekt, det är en båt!

Stämningen på redaktionen stiger. Det är rörigt.

Vem skriver?

Vem ringer?

Var är vår fotograf?

Vi måste ut, finns det en redaktionsbil inne?

Vad vet vi?

Svarar SOS?

Vad heter fartyget?

Kan vi uppdatera?

Kan någon filma?

Vad säger vårt team på plats?

Dagen efter samlas redaktionen. Var och en får ge sin bild av hur de upplevt situationen. Vi är alla överens om att resultatet av vår nyhetsbevakning på olycksdagen var mycket bra. Vi är alla överens om att det var onödigt kaotiskt. Tydlighet är ledordet, i kommunikation, i arbetsledning, i rollfördelning.

Vi lärde oss mycket av den tragiska pråmolyckan där en besättningsman ombord på Margrethe Fighter omkom.

När jag läser överlevaren Torben Thomsens historia om hur det var ombord får jag rysningar. Det är en stark skildring.

Det är samtidigt väldigt skönt att läsa att både Torben Thomsen och rederiet har dragit lärdomar av olyckan. Precis som vi.