Människan bidrar till problemet

Enligt Tomas Germundsson, professor i kulturgeografi på Lunds universitet. var landskapet innan 1800-talet mer varierat än idag med ängsmarker, mossmarker och våtmarker. Det fanns fler små vattendrag i form av dödisgravar och märgelgravar, och åar och bäckar slingrade sig fram genom landskapet.

Men i början av 1800-talet inleddes enskiftesreformen. Den innebar enligt Tomas Germundsson att vattendrag rätades eller dikades ut. Det byggdes dräneringssystem som ledde ner vattnet i rör i marken och mer och mer jord odlades upp. Processen var som mest intensiv där de bästa jordarna finns, bland annat på Söderslätt.

– Man har på det sättet förändrat de naturliga förutsättningarna, säger Tomas Germundsson.

Processen förstärktes och jordbruket effektiviserades ytterligare i början 1900-talet när maskinerna gjorde sitt intåg.

Tomas Germundsson tror att människans ingrepp i landskapet till viss del kan kopplas till de problem med översvämningar som finns idag.

– En del marker, som ängs- och betesmarker, hade nog en förmåga att ta upp vatten bättre än åkrarna. Det fanns även fler små vattendrag men många av dem är igenlagda idag, säger Tomas Germundsson.

En annan faktor som bidrar till översvämningarna är enligt Gösta Regnell, våtmarksstrateg på länsstyrelsen, jordens egenskaper. Vattnet har helt enkelt inte så lätt att ta sig igenom marken på Söderslätt.

– I lerjord är partiklarna oerhört små. För att vattnet ska kunna klämma sig emellan måste lerpartiklarna klumpa ihop sig. Men om det är genomblött under längre tid bryts klumparna sönder och då blir det en enda massa som är väldigt tät och som vattnet inte kan passera, säger Gösta Regnell.