Magnus Larssons båtar flyter vidare efter 67 år

Utanför Lilla Hammars näs är det långgrunt och Magnus Larssons snipor formades för att vara grundgående. Kölarna kläddes med järn.

Lars Erik Larsson har både en snipa och en pram som hans farfar byggde. Snipan sjösattes i april 1949 och prammen är från cirka 1960. Han har dessutom en pram som hans far Ludvig byggde 1963.

Alla ligger på svaj utanför stranden på Lilla Hammars näs. Magnus Larsson förde bok över alla båtar han byggde, från den första 1896 till den sista 1963. När han byggde den sista var han över 90 år gammal.

– En veckotidning brukade göra reportage om farfar, berättar sonsonen Lars Erik Larsson. "Pigg 80-åring bygger fortfarande båtar", "pigg 85-åring", "pigg 90-åring bygger fortfarande båtar". Som alla båtbyggare gav Magnus Larsson sina båtar vissa särdrag. Han hade en speciell form på rodren. Han snedsågade spantändarna när andra rundade dem eller sågade av dem tvärt. Borden fasades av i skarvarna i stället för att de laskades samman med en platta bakom skarven.

Själva båtbyggeriet ligger drygt 100 meter från stranden. När båtarna var färdigbyggda fick de släpas ner till sjösättningen.

– Ibland lyckades farfar låna en häst för att dra, men annars fick det göras med handkraft, berättar Lars Erik Larsson.

Magnus Larsson gjorde allt för hand. Han hade inga maskiner utan till och med borrningen för propelleraxeln gjordes för hand. Först förborrades ett mindre hål. Sedan fästes en styranordning på akterstäven som styrde det stora handvridna borret.

När Magnus Larsson började bygga en båt fogade han först samman kölstock och stävar. Enkla plintar slogs ner i golvet som skrovet fick vila på. Stäven stagades med läkten mot gavelväggen i huset. Även masten användes för att staga skrovet. Borden basades, värmdes med ånga, i pannrummet i boningshuset. Sedan fästes borden med klämmor tills de svalnat i sina nya form.

När båten skulle vändas för att tätas och drevas använde Magnus Larsson ett system av taljor så att han själv klarade av att vända båten. När båten var klar öppnades de stora portarna och båten släpades ner till sjön.

– Han brukade kölsträcka en båt i början på vintern och den var klar på våren, berättar Lars Erik Larsson. Nästa båt kölsträcktes i slutet av sommaren och var klar till jul. Magnus Larsson cyklade runt och köpte virke som var lämpligt för båtbyggeri. För att vara riktigt hållbart användes naturvuxet timmer så att så få fibrer som möjligt sågades av.

– Farfar cyklade till Holmeja och köpte timmer, säger Lars Erik Larsson. Han hade också en virkeshandlare vid Flyinge som han cyklade till.

Längs samma väg som båtarna släpades till sjön, slogs också rep till båtarnas rigg och fiskarnas nät.

De flesta av Magnus Nilssons båtar byggdes för att gå med motor. På lågt varv kunde båten hållas mot sjön medan näten togs ombord.

De flesta båtbyggare längs kusten kombinerade med fiske. I början fiskade Magnus Nilsson i Höllviken men flyttade sedan sitt fiske till Kämpinge. I perioder kunde fisken gå till i stora mängder inne i Höllviken.

– Jag kommer ihåg en valborgsmässoafton då de kom hem med 500 kilo näbbgädda, säger Lars Erik Larsson som själv använder sin snipa till fiske.

Christer Hansson

0410-545 42

christer.hansson@allehandasyd.se