Ljusare framtid för hotade huggormar

Den unika huggormspopulationen vid Smygehuk spåddes dö ut i samband med ett husbygge på strandängen.

Mellan 2005 och 2009 sjönk antalet hannar från ungefär 50 till 10 och forskaren Thomas Madsen, professor i evolutionär ekologi, pekade på bygget som orsak till raset. Han menade att huset skapat en konstgjord barriär som slagit ut ormarna och riskerat deras framtid.

Det var 2009.

Nu, fem år senare, kommer positivare rapporter. Ormpopulationen har slutat att minska och är på uppåtgående, konstaterar Jon Loman, docent i zoologisk ekologi vid Lunds universitet.

– Det är svårt att ge exakta siffror, men nu verkar här finnas ett 30-tal hannar som bäst, och ungefär lika många honor. Positivt, förstås, säger Jon Loman, som årligen besöker området mellan Böste och Smygehamn för att se hur ormarna rör sig.

Han är fortfarande besviken över länsstyrelsens beslut om att tillåta husbygget på den strandskyddade marken.

– Det är fullständigt obegripligt att man bygger här. Det har gjort det svårare för ormarna att röra sig och är ett ovanligt exempel på hur man hanterar strandskyddet, säger Jon.

Tidigare har ormarna övervintrat nere vid hamnen, men har nu flyttat sig västerut. En följd av husbygget, om man frågar Lewis Anderberg, Jons medhjälpare och tredje arm.

– Jag bor lite öster om Dalabadet och har märkt att ormarna flyttat sig västerut. Jag har sett dem hela vägen till Böste.

Jon Loman tror inte att huset innebär slutet för dem, men deras tillgängliga miljö har splittrats upp.

– På lång sikt finns det risk att platsen blir för isolerad och att huggormspopulationen krymper. Det kan leda till inavel, säger han.

Kräldjuren har funnits på platsen i årtionden, och bunkrarna, kalkstensavfallet och födan i form av gnagare beskrivs som idealiska förutsättningar för ormliv.

– Men på sikt lär ormarna försvinna om man fortsätter att bygga här, säger Jon Loman, som gärna vill utveckla området till ett naturreservat.

– Jag vill behålla miljön och har funderat på det.

– Bortsett från ormarna så är ju platsen en häftig naturupplevelse för alla som kommer hit. Det är möjligt att jag tar tag i det, säger Jon Loman.

Hur realistiskt är det att genomföra, tror du?

– Ingen aning. Men det förvånar mig att det inte redan har gjorts. Området har sett ut så här i 40 år och jag skulle gärna puffa för något sorts skydd så att man inte fortsätter att bygga hus här.

Per-Arne Johansson, byråinspektör på samhällsbyggnadsnämnden, ställer sig positiv till idén.

– Det är absolut intressant. Jag har själv funderat på det och vi har funderat på det internt i kommunhuset. Området är ju med i naturvårdsplanen och märkt som extra viktigt, men det krävs resurser och mycket hänger på markägarna. Nästa steg vore att göra en inventering av området, det är intressant att gå vidare i det.

Ett glädjebesked, menar Jon Loman.

– Det ska bli spännande att se vad det blir av det, säger han.