Livräddning utan glamour

- Den här sommaren kan bli vändpunkten. Eller det slutliga fallet, säger Kenneth Larsson.

Han och kollegan Christofer Nilsson har slagit sig ner på varsin sliten stol i livräddarnas lokal vid den stora parkeringen på stranden i Skanör.

Lokalen sägs vara den turnévagn som boxaren Ingemar Johansson kuskade omkring i när det begav sig. Så särskilt mycket stjärnglans har inte turnévagnen kvar, men väl en stor dos personlighet och hemtrevnad.

- Det är inte särskilt glamouröst att vara livräddare här, det är inte som Baywatch precis, även om vissa verkar tro det, säger Christofer Nilsson. Den slitna och spartanskt inredda turnévagnen är på sätt och vis en symbol för hela verksamheten för Falsterbonäsets livräddare. Verksamheten är i akut kris och just nu räddas den genom att livräddarna gräver i sina egna fickor.

För ett par veckor sedan sa Vellinge kommun nej till att ge livräddarna ett extra bidrag för att lindra den värsta ekonomiska krisen och nu står hela verksamheten och faller med sommarens väder.

Blir vädret fint får stiftelsen en hel del intäkter från de parkeringsplatser man tar betalt för, om det blir dåligt och folket nobbar stranden är risken stor att denna sommaren blir den sista med livräddare på stranden i Skanör.

Den vision som fanns när livräddarna startade sin verksamhet känns avlägsen.

Då var målet att inom tio år bevaka alla kommunens stränder.

- Hade vi bara haft ekonomin till det så hade det gått. Då hade vi kunnat avlöna badvakter att patrullera stränderna, säger Christofer Nilsson.

Om man inte kan betala badvakterna är det svårare att rekrytera. Att hitta utbildade livräddare som är villiga att arbeta för mat och husrum är inte lätt. Då blir det som i Skanör att fyra ideellt arbetande entusiaster delar upp bevakningen mellan sig och tar hjälp av livräddare från andra håll som kommer ner och gör en insats under olika perioder under sommaren. Att få betalt för sina tjänster är det inte tal om för Christofer Nilsson och Kenneth Larsson.

- Det är klart att det hade varit kul om det trillat in en slant lite då och då, men det är inte därför vi gör det här, säger Kenneth Larsson.

Han och Christofer Nilsson pratar i stället om den stora gemenskapen mellan livräddarna, och känslan när man har gjort en livsavgörande insats.

- Det man känner inombords när man räddar någon annans liv - det är värt mer än pengar, säger Christofer Nilsson.

Men det är knappast någon glassig tillvaro, tillbuden kan vara många när vindarna ligger fel. Folk i allmänhet tror att stranden är lugn, men förra sommaren gjorde livräddarna ett 30-tal insatser. Under två hektiska dagar på rad inträffade sju tillbud båda dagarna.

- Vi hann knappt upp ur vattnet förrän det var tid igen, säger Christofer Nilsson.

När vattnet är lugnare eller besökarna färre tränar livräddarna för att hålla sig i god form. Eller så ägnar de sig åt service och underhåll på utrustningen och lokalen.

Men om inte ekonomin blir bättre så är även detta konstgjord andning.

- Det vore mycket trist om vi inte kan fortsätta, det här har blivit som ett barn för oss, säger Christofer Nilsson.