Lill-cittran Bettan – inte en bil utan ett sätt att leva

GISLÖVS LÄGE. Snart har de avverkat hela vägnätet runt Trelleborg, de vägar de kört är markerade med rödpenna på Gunnel Bågings karta. De provar sig fram och Gunnel förklarar nöjt att "man kommer alltid fram någonstans". Det viktiga är bara att inte ha bråttom, för mer än 80 kilometer i timmen är inte att rekommendera. Bettans motor har blygsamma 29 hästkrafter.

Gunnel och Hans Båging bor i Bretagne i Frankrike om höstarna. Där fick de upp ögonen för Citroëns CV2:a, bilen är fortfarande vanligt förekommande på vägarna i Frankrike och mycket omhuldad av fransmännen. Den har länge sålts med budskapet "Ceci nést pas une voiture, cést un art de vivre" – "det här är inte en bil, det är ett sätt att leva".

– Ja, och i Frankrike kör många äldre damer omkring i de här bilarna, berättar Gunnel Båging, och tillägger med en blick mot maken att "Hans har drömt om en sådan här bil i åratal".

Först började de fundera på hur de skulle kunna frakta hem en bil från Frankrike. Gunnel har inte körkort och då blev det genast komplicerat då de inte kunde köra hem två bilar. Men efter att ha letat runt på nätet ett tag dök "Bettan" upp. En polisman i Falun ville sälja eftersom han inte hade tid med bilen. Han lämnade över en bil i toppskick till dem, med instruktioner om att bilen var tvungen att fortsätta heta Bettan. Namnet hade han gett bilen eftersom "den är lika röd som en rödbeta".

Nu funderar Hans Båging på om det skulle vara möjligt att köra ner cittran till Bretagne till hösten när de ska bosätta sig där igen. Det innebär en lång resa i en mycket liten bil. Med mycket små bagageutrymmen. Gunnel Båging konstaterar att det blir svårt att få plats med all packning ner till Frankrike, och även att få med sig något vin hem igen. Hans Båging nickar, men tillägger att det vore ändå en riktig drömresa, "och det finns ju fina småvägar som alternativ till motorvägen."

– Den här bilen är perfekt för små landsvägar, säger han, och tillägger att man upplever sommaren mycket bättre än i en modern bil.

Som när de häromkvällen hade varit på musikafton i Äspö kyrka och skulle köra hem igen. Klockan var nio, solen stod lågt över fälten. Och sommarkvällens alla dofter av nyklippt gräs och tång kom över dem.

Citroëns började projektera sin lilla club-modell redan 1936-39, men fick sedan avbryta arbetet när kriget kom. Men efter krigsslutet startade de upp igen och år 1948 lanserades de första CV2:orna. Idén var att bygga en så enkel och bränslesnål bil som möjligt. Fattiga jordbrukare på franska landsbygden skulle ha råd att skaffa en bil för att transportera sina varor till marknaderna, och även kunna mecka med bilen själva med enkla verktyg.

Bilen tillverkades ända till 1990. Hans och Gunnels bil är till exempel av årsmodell 1987. Men fortfarande enligt äldre recept – konstruktionen är enkel men med många små fiffigheter. Till exempel kan stolarna i framsätet lyftas ur och användas till picknickstolar. Den som vill ha mer bagageutrymme kan plocka bort bagageluckan och sätta in en extra låda för packning i där bak.

– Den är vansinnigt praktisk, summerar Hans Båging.

Gunnel Båging för sin del tycker att det bästa med bilen är dess speciella fjädring, att den är så mjuk:

– Ja, för visst är den skön att åka i? Och vi behöver aldrig bromsa inför fartguppen, vi kan köra rakt över dem.