Lars vill klara sig själv men är fast i lägenheten
Lars Lefvert flyttade till Trelleborg förra hösten. Han hyrde en lägenhet på andra våningen och allt var frid och fröjd.
- Då var jag inte rullstolsbunden och kunde gå upp för trappan själv, säger Lars Lefvert.
I början av året dog Lars Lefverts mamma. Han åkte upp till Stockholm för att hjälpa sin pappa och råkade då ut för en olycka. Lars Lefvert halkade olyckligt på ett golv och bröt ena benet på två ställen. Efter att ha vårdats på sjukhus i Stockholm under några veckor transporterades Lars Lefvert hem till Trelleborg.
- Jag flögs ned till lasarettet i Trelleborg för jag är skriven här. Efter det kom jag hem till lägenheten och sedan dess kan jag inte komma ut på egen hand, säger Lars Lefvert.
Han är inte återställd efter benbrottet och vet inte heller om han kommer att bli det. Lars Lefvert är helt beroende av sin rullstol för att ta sig fram men han kan inte ta sig ned för trappan i huset. Hemtjänsten handlar mat åt honom och ska han åka någonstans blir det med färdtjänst. Om Lars Lefvert vill komma ut i friska luften är han beroende av att andra kan ställa upp och hjälpa honom. Får han hjälp att få ned rullstolen kan han själv kasa ned för trappan på baken.
För några månader sedan tog Lars Lefvert kontakt med Trelleborgshem för att försöka få en lägenhet som är bättre anpassad efter hans behov.
- Hade jag fått en lägenhet på nedre våningen hade jag klarat allt själv, säger Lars Lefvert.
Men Trelleborgshem ger till skillnad mot många andra kommunala bostadsbolag i landet ingen förtur av medicinska skäl.
- Jag skickade in ett läkarintyg men fick besked att det kan ta allt ifrån tre månader till tre år innan jag kan få en lägenhet, säger Lars Lefvert.
Och än så länge har han inte hittat någon lägenhet hos de privata fastighetsägarna heller.
