Lars Thulin: Lars Thulin: Det lovar att bli ett löftesrikt år

Jag lovar att om Svenska Akademien ringer och vill tjata in mig som ny medlem så ska jag förhålla mig kallsinnig. I det längsta. För att sedan raskt slå över till att förhandla om vilka förmåner det kan ge i form av generösa honorar, kändislunchkuponger, lägenheter i Stockholms innerstad och fotmassager av Hans Majestät Konungen.

Ja, för att kunna skriva en avslöjande artikel om det så klart, vad tror ni om mig?

Jag lovar att sluta sura över den utdragna plågan Melodifestivalen, och omfamna den för vad den är; ett glättigt storbudgetjippo som människor kan samlas kring och få nya, gemensamma populärkulturella referenser, ju dummare och klyschigare, dess bättre. Hur kul är det inte i dag att brista ut i "Staad i ljus" eller "vem är du, vem är jag - levande charader". Allt är förlåtet, Arja Saijonmaa, kom tillbaks! Jaså, hon är tillbaks.

Jag lovar att inte raka av mig ögonbrynen bara för att måla dit nya, fejkade. Då skulle jag nämligen se ut som om jag rakat av mig ögonbrynen bara för att måla dit nya, fejkade.

Jag lovar att sluta svära över usla barnprogram eller vilt värdelösa youtubers som mina barn följer. För om barnen inte har värre problem i sin tillvaro än usla barnprogram och youtubers, då lever jag i sanning ett liv att vara tacksam för.

Jag lovar att aldrig sätta tänderna i en sådan där bensinmackskorv som snurrar på heta teflonvalsar i timmar och ser ut som en provkarta över olika hudåkommor. Det finns många andra till livsmedel förklädda produkter jag aldrig rör, som svartsoppa, dietläsk, yoghurtglass, sockerflingor och raw foodbollar. Och den dagen insekter blir jordens främsta proteinkälla ber jag att få tacka för mig och bli vegan. Allt det där skulle jag förstås gladeligen äta om kriget kommer. Men bensinmackskorv - där går gränsen.

Jag lovar att förbli politiskt korrekt. För det är inte mjäkigt att respektera andra människor och deras åsikter. Det är vackert.

Jag lovar att tillbringa mindre tid på sociala medier och... och samtidigt mer. Vad jag menar är; mindre av slasktid och slentrianlajkande, mer kvalitetstid. Ni vet informationssökande och filmer om chihuahua-racing. Jo, chihuahua-racing är en grej. Ibland springer de, ibland inte – däri ligger mycket av spänningen. Kanske all. Och det gör det till den enda sporten värd att ödsla tid på. Bortsett från konstsim och kaninhoppning.

Framför allt lovar jag att inte kolla på sociala medier efter läggdags. Okej , i alla fall inte efter midnatt. Eller, kanske jag bara precis kollar de där röda aviseringsplopparna. Inget annat. Okej, röda ploppar plus två inlägg. Eller tre, säg tre inlägg. Plus en film. Nej, ingen film! Folk kunde ju tro att jag är beroende.

Och vad mer? Ja, jag lovar att bli en bättre människa, leva lyckligare och sprida mer kärlek över planeten. Men det där är väl rena självklarheter för alla?

Jo, och så en sak till. Jag lovar att inte lova för mycket. Men jag har på känn att redan det kan bli tufft.