Annons

Läroplanen kräver små barngrupper

När förskolorna blir för trånga mår både barn och förskolepersonal dåligt och påverkas av varandras stress i en negativ spiral. Det menar förskoleforskare Polly Björk-Willén.
Trelleborg • Publicerad 18 september 2007

- Det finns en smärtgräns för stora barngrupper. Men var den går beror på barn, personal och lokaler. Man kan säga att när förskolelärarna inte anser sig kunna fullgöra sitt uppdrag längre, där går smärtgränsen, säger Polly Björk-Willén. Samtidigt måste det finnas en flexibilitet i systemet som gör att gruppstorleken tillåts variera under till exempel ett verksamhetsår, för att på så vis ge möjlighet till en mer långsiktig planering.

Polly Björk-Willén är själv förskollärare, har utbildat förskollärare och skrivit en avhandling om språkanvändning inom förskolan som lades fram vid Linköpings universitet i december 2006.

Annons

När arbetsplatsen förändras radikalt, som den gjort det senaste året på Trelleborgs förskolor, ökar stressen för de anställda, menar hon.

– Särskilt när detta sker utan att man själv vill eller tycker sig kunna påverka. Förskolepersonal är väldigt utsatta på det sättet att de alltid måste anpassa sig. De kan inte strunta i de extra barn de får, även om det inte går ihop. De ser alltid till att få allt att fungera ändå för barnens skull.

Barn reagerar olika när det blir trångt på förskolan. En del barn klarar av när det är mycket liv omkring dem medan andra blir stressade. Detta är också en kulturfråga. Det individfokuserade samhälle vi har i Sverige i dag ställer höga krav på förskolans pedagogik.

– I många länder i Europa är barngrupperna mycket större än i Sverige. Men deras system skulle aldrig fungera här. Här har vi byggt upp en förskola som går ut på att varje individ blir sedd, det är vad läroplanen föreskriver i dag.

– Under 70-talet var samhället och förskolepedagogiken mer fokuserat på kollektivet. Det innebar att man då hade en annan beredskap för större barngrupper säger Polly Björk-Willén.

De olika pedagogiska inriktningar som finns på förskolor i dag, och spjutspetsskolan som införts i Trelleborg, kan vara goda idéer men som ger den motsatta effekten när förutsättningarna förändras.

– När det inte finns tid eller möjligheter till att genomföra sin pedagogik ökar stressen vilket riskerar att personalen arbetar sämre i stället. Barnen mår också dåligt i en sådan situation. De känner av personalens stress och särskilt de barn som har en otrygg hemmiljö blir särskilt utsatta av en otrygg förskola, säger Polly Björk-Willén.

Det finns dock inga studier som visar att barns språk generellt blir sämre med växande barngrupper. Det som är avgörande är hur mycket förskolelärarna stimulerar barnens språk. En förskola med många förskollärare kan alltså vara rent språkligt lika bra eller dålig som en förskola med färre personal, beroende på hur mycket och på vilket sätt personalen pratar med barnen.

– Det man också ofta glömmer bort är att barn umgås mycket med andra barn. De ger varandra både språkliga och sociala utmaningar.

Polly Björk-Willén tror också att förskolelärarna måste säga ifrån på ett så konkret sätt som möjligt när arbetet inte längre fungerar.

Annons

– Berätta varför jobbet inte går ihop och vad som händer när det brister. Är man tillräckligt tydligt och kan påvisa konsekvenser av vad fler barn kommer att innebära för det pedagogiska arbetet, riskerar man att inte låta som allmänt gnällig. Och det är viktigt att säga ifrån. Ingen har nytta av en yrkeskår som är sjukskrivna, säger Polly Björk-Willén.

Sofia Bergström

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons