Läkare med uppdrag att få hem svenska tsunamioffer

Vi träffar Inger Hansson på gården utanför Dalköpinge. Fälten vajar gröna i vinden och Inger är på väg för att köpa nya höns efter att ha haft besök av räven.

Inger Hansson är till vardags läkare i Trelleborg och är även moderat vice ordförande i kommunfullmäktige. Som läkare är hon utbildad i allmänkirurgi och har också gått kurser i katastrofmedicin. Dessutom har hon arbetat i krigens spår i bland annat Kambodja.

I julas fick hon höra om flodvågskatastrofen genom nyheter på radion och dagen efter anmälde hon sig som frivillig till Röda Korset.

– Jag fattade snabbt att det var en jättekatastrof. Dels genom ögonvittnesrapporter och dels för att jag har varit väldigt mycket i Thailand och vet att det ligger många hotell längs stränderna, säger Inger Hansson.

Dessutom hade hon ett tiotal bekanta som var på semester i Thailand. Tre av dem omkom i katastrofen.

– Det gjorde att jag inte kunde sitta hemma, säger Inger Hansson.

Men Röda Korset ville inte ha hennes hjälp.

– Efter att ha suttit i telefonkö i två timmar kom jag fram och fick reda på att de bara behövde pengar, inte personal.

När Röda Korset inte ville ha hennes kunskaper visste Inger Hansson inte riktigt vad hon skulle göra. Svaret kom från hennes pappa.

– Min far som är 85 år, kom in och sa att "Nu ringer du till räddningsverket". Inger ringde vidare till bland annat Ambulans- Katastrof- och Beredskapsförvaltningen i Skåne, Kamber. Efter en timme blev hon uppringd och ombedd att ta sig till Lund för att på uppdrag av utrikesdepartementet börja planera för en insats i Thailand. Uppdrag: att förutsättningslöst inventera och prioritera svenska patienter i Bangkok för transport hem till Sverige.

Tillsammans med två sjuksköterskor skulle Inger åka i av regeringen chartrade tomma plan till Thailand på onsdagen den 29 december. Men så blev det inte eftersom planen inte fick ta några passagerare.

I stället fick teamet vänta tills eftermiddagen den 30 då de i stället fick åka med reguljärflyg till Bangkok.

– Det är Sverige i ett nötskal. Regeringen hade chartrat de här planen och så fick vi ändå inte åka, säger Inger Hansson

Redan på flygplatsen i Bangkok möttes teamet av svenskar som behövde deras hjälp och Inger och hennes kolleger hade svårt att ta sig till den svenska ambassaden.

Väl där möttes de av kaos.

– Där var en total avsaknad av organisation. Ingen visste att vi skulle komma och då var det ändå UD som rekryterat oss.

Genom SOS-alarms listor hade Inger Hansson fått veta att det fanns skadade svenskar på sjukhus som var redo att åka hem. Men ambassaden hade inga listor och visste inte var folk var någonstans.

Men arbetet på den svenska ambassaden blev successivt bättre.

– De skärpte sig oerhört de följande dagarna. Det flögs bland annat in personal från andra ambassader i närområdet.

När arbetet på ambassaden fallerade hittade Inger och hennes team andra som kunde förse dem med nödvändig information. Inger Hansson är väldigt imponerad av det arbete som den Skandinaviska kyrkan i Thailand utförde.

– Kyrkan hade gått igenom 180 sjukhus i och runt Bangkok och hade listor över var folk låg. Och de hade volontärer som kontaktpersoner på varje sjukhus som besökte de skadade varje dag. Arbetet med att få hem svenskar med flygplan från Thailand var ofta frustrerande. Insatserna var i många fall oorganiserade och led brist på samordning.

– På nyårsmorgonen kom bland annat ett flygplan utrustat för intensivvård oanmält till Bangkok. Det tvingades åka tillbaka till Köpenhamn bara några timmar senare nästan helt utan patienter.

Inger Hansson vittnar om att samma mönster upprepades flera gånger under hennes vecka i Thailand. Vidare skickades krispersonal med olika utbildning från Sverige utan att man såg till vilka behov som fanns på plats.

– Det var en total brist på ledarskap. Det fanns ingen samlad planering om flygplanen. Det var lekskola. Det viktiga i en sån här situation är att ta beslut.

Förutom frustrationen minns Inger Hansson också den kärlek och värme som hon hörde om i berättelser från drabbade svenskar. Hur thailändare ställde upp och osjälviskt hjälpte de som var gäster i landet. Hur gästerna bereddes plats på sjukhusen och hur thailändarna själva fick vänta på vård.

– De låg själva där och dog, säger Inger Hansson.

I en vecka jobbade Inger i princip dygnet runt. När hon åkte hem kände hon en viss tillfredsställelse mitt i all bedrövelse.

– Jag hade gjort en viktig insats. Jag hade gjort nytta.

Till hösten ska hon för första gången återvända till Thailand. Men inte för att semestra.

– Jag ska åka ner och jobba som volontär på ett center dit anhöriga kommer för att sörja. Det är en viktig del i sorgeprocessen och anhöriga kan träffa andra i samma situation.

När hon tänker på katastrofen i dag är det ofta den svenska insatsen tankarna kretsar kring och debatten som följt i tsunamins kölvatten.

– Det är mycket att man skyller på varandra och skjuter över ansvaret. Att man inte ärligt kan erkänna att en del av det man gjorde var dåligt.

Inger Hansson hoppas att alla erfarenheter kring arbetet nu tas tillvara och utvärderas för att Sverige ska stå bättre rustat nästan gång en katastrof slår till någonstans i världen.

0410-545 31

magnus.aspegren@allehandasyd.se