Kulturstipendiat: "Det finns alltid mer att lära sig"

– Jag plinkade på piano när jag var fem år hos min farmor och farfar. Mina föräldrar förstod väl då att jag var intresserade, säger Marie Andersson.

Nästa steg blev musik- och dansskolan i Trelleborg. Marie Andersson började med att spela piano och när hon var åtta började hon ta sånglektioner.

– Jag har försökt med gitarr men det funkade inte så bra.

Marie Andersson skriver mycket eget material.

– Det blir mycket ballader, någon poplåt och jag har försökt med lite discoorienterat. Hon har en ganska blandad och bred musiksmak och tycker mycket om soul och pop. Marie Andersson spelar och sjunger inte bara på egen hand utan även i band.

– Det är ett danscoverband som heter Svantes Trio. Fast det finns ingen som heter Svante och vi är fyra i bandet.

Marie Andersson läser sista året på estetisk-musik. Tillsammans med några klasskompisar ligger hon i startgroparna för att sätta upp en musikal. "Sing It" utspelar sig på en talangtävling. Premiär är att vänta i mars-april nästa år.

– Vi ska hålla i trådarna. Skriva den själva, göra musiken, producera, regissera och koreografera.

Första steget är att ha auditions för att ta ut sexton skådespelare fyra musiker till bandet.

– Får vi inte tag i någon pianist får jag väl hoppa in själva. Kärleken till musiken är grundmurad. Marie Andersson vill hela tiden lära sig mer och svårare.

– Det finns alltid mer att lära sig. Ett ackord som är krångligare eller en ton som är svårare.

När det gäller framtiden står hon vid ett vägskäl. Vad ska hon studera efter gymnasiet?

– Ska jag plugga på musikhögskolan ska jag veta vad jag vill bli. Jag vet inte det än.

Sångerska eller journalist är yrken som lockar. Musiken mest förstås.

– Jag vill skriva och sjunga mina låtar. Det är drömmen.

Magnus Aspegren