Kulturpris: Föreningsmänniska med konstintresse
Förutom kortare utflykter till Stockholm har hon varit Trelleborg trogen hela livet. Hon jobbade länge inom tullen och det var då intresset för konst och konsthantverk tog fart.
– Jobbar man på ett statligt verk är det väldigt byråkratiskt och ordentligt allting. Jag behövde ett komplement som var kreativt och som satte fantasin i rörelse, säger Birgitta Green.
Hon började med keramik och gick sedan i målarskola för Elsie Skoog i mitten på 1970-talet. På väggarna hänger en del av hennes alster och på hyllorna i hemmet står en del av hennes keramik. Bland annat en stor ljusstake som refuserades av Liljevalchs en gång i tiden. Nu för tiden blir det inte så mycket eget skapande.
– När jag fick huset fullt slutade jag.
Men hon kan inte riktigt hålla fingrarna i styr. Det blir lite vävning i bland och när det behövs snickrar hon ihop en och annan stol som gått sönder.
– Man mår bättre när man gör något med händerna. Det var också Elsie Skoog som drog in Birgitta Green i kulturföreningarnas värld.
– Jag är inte ett dugg kulturell. Inte beläst eller speciellt kunnig. Men jag är en föreningsmänniska.
Först blev det Söderslätts konstförening och 1976 bildades Samkultur. Enligt Birgitta Green fanns det mycket för dem som sysslade med musik i Trelleborg men nästan inget för dem som höll på med konst och konsthantverk.
– Konstnärer och konsthantverkare var två grupperingar då. Vi ville vara något mitt emellan och tyckte att man skulle samarbeta.
Så blev det också. Föreningen har länge ordnat utställningar av olika slag och på olika håll. Förutom de bekanta sommarutställningarna i Smyge även gästspel i Stralsund, Lübeck och Hamburg
Förra året gick man ihop med kulturföreningen Gränsgång till det som nu är Samkultur Gränsgång. Tidigare hade föreningen lokaler i Tryckarehusen men nu håller man till på Kulturbruket.
Föreningen har 300 medlemmar och Birgitta Green är ordförande sedan, ja hon är faktiskt osäker på hur länge. Men efter lite betänketid kommer hon fram till att det med lite uppehåll måste vara sedan slutet av 1980-talet. Styrelsen träffas en gång varannan vecka och varje tisdag är föreningslokalen öppen för alla intresserade.
– Jag har väldigt bra kompisar att jobba med i föreningen.
Birgitta Green har än så länge inga planer på att dra ner på sitt engagemang. I stället tänker hon framåt på hur verksamheten kan utvecklas.
– Jag skulle vilja ha fler ungdomar i verksamheten. Man kan lära sig mycket i en kulturförening, säger Birgitta Green.
Magnus Aspegren