Krönika: Skegrie är sinnebilden av trygghet

Det är lätt att föreställa sig hur barnen springer från trädgård till trädgård och leker hela dagarna medan föräldrarna sköter altanbyggen, rensar rabatter, grillar eller för all del skottar snö. För många är detta sinnebilden för en trygg uppväxt.

Lägg till en nyare skola och en helt nybyggd förskola. Det är inte konstigt att många barnfamiljer lockas ut från den bullriga storstaden Malmö till "Bullerbyn" Skegrie.

Men risken att det blir ett reservat för likasinnade där kraven att passa in och att inte sticka ut är hög. För barnens del innebär det att de knappt träffar människor med andra bakgrunder, andra livsöden och förutsättningar eller inte ens en enda människa som helt enkelt bara är gammal.

Jag har själv vuxit upp i ett bilfritt, barnanpassat radhusområde med massor av kompisar bara man stack näsan utanför dörren. Vi tältade, lekte dunkgömme och tävlade om vem som kunde klättra högst upp i lyktstolparna.

När jag började skolan tyckte jag att mina båda fröknar var två jättegamla tanter. Först i vuxen ålder har jag förstått att den ena nog var i 30-årsåldern och den andra förmodligen inte över 55 i alla fall. Förutom min gammelmormor träffade jag knappast någon som var gammal under hela min uppväxt. Jag träffade inte heller någon med utländsk bakgrund förrän jag började skolan och en flicka vars mamma kom från Thailand gick i min klass. Hon hade långt vackert kolsvart hår och ett namn som lät konstigt och var svårt att stava. Fast hon var väl också född i Sverige.

I Skegrie erbjuds i princip inga andra boendeformer än villor. Det kräver att man kan betala en stor summa pengar och att man har ork, lust och ekonomi nog att underhålla ett hus. Annars får man se sig om efter ett boende någon annanstans.