Krönika: När Elvis var kung i Skegrie

Egil både svettades och kramades så det stod härliga till och då som i nya tider höll han till i offentligheten. Att sedan brottarmattan och Idrottshemmet var istället för den politiska estraden - ja, det hörde bara tiden till.

Idrottshemmet var inte bara Egils och brottarnas hemvist utan samlingspunkt för bygdens unga och gamla och sammantaget var det en era som sträckte sig över decennier.

Idrottshemmet var hälften så stort och walk over hette "valkåvver" men skit samma; stämningen var ändå alltid högre än i topp!

Mitt för Idrottshemmet - där man i dag är på väg att bygga för fullt - dit kom varje sommar tivolit och kasedansen och allt samlades under begreppet "Skegriebasaren". Altona stod för värdskapet och på basaren har garanterat många äktenskap grundats. Och helt osannolikt är det väl heller inte - att en eller annan skegriebo kommit till i nå't buskage...

Vattensjukan på ställetkunde skönjas så sent som i höstas och om vintern brukade isen lägga sig, när Albäcksån svämmade över.

Frusna skridskoåkare förvandlade Olofssons konditori till en bastu och mitt i ångan stod den där. Söderslätts kanske allra första jukebox!

Elvis var kung i Skegrie

och med jukeboxens hjälp blev det till den tidens live-upplevelse. Visst fanns även Tommy Steele med i boxen men i Skegrie var han chanslös.

Dagens unga Skegriebor efterlyser service och det är väl inte omöjligt att avundsjukan lyser hos vissa, när dåtidens serviceutbud presenteras.

Men kanske ändå inte, när man väl tänker till men håll hårt i "agebrädan" för här går det undan:

Skräddare Lindholm, Frisörmästare Larsson, Olssons Cykelverkstad, Byggmästare Gösta Jeppsson, sadelmakeri, vagnmakeri och smedja. Åkare Fredriksson med världens grannaste lastbil, Kroon's, Hans Larsson's, Kristiansson's och Ehnevid's som lanthandlare, alla i all ära och "puttemagar'n" där till men storindustrin i byn var Lokalföreningen. Med tillägget u.p.a!

De gröna silobyggnaderna lyste över slätten som om det sammantaget vore böndernas eget World Trade Center och under några intensiva höstveckor ringlade köerna med vagnar fyllda av slättens eget guld långt "hänna mod" Schaggarp's till.

Vissa år var grödorna sämre än andra men idyllen bestod. Tills en dag när Lokalföreningen och Skegrie "äntligen" fick uppleva en riktig skandal. Disponentens påstådda oegentligheter ledde till ett omedelbart entledigande och snacket på byn - ja, på hela Söderslätt; det fick en välbehövlig kick.

"Nils G. Hansson, Skegrie". Så stod det ofta att läsa i tidningarna

och riksdagsmannen Nils G. Hansson, tillika jordbruksministern under några månader 1957 - i koalitionsregeringen mellan bondeförbundet och socialdemokraterna - spred ljus över Skegrie på riksplanet. I nästan 30 år!

Hemmavid styrde Janne Persson den kommunala, välmående skutan och storkommunen levde mellan 1952 och 1967, när Skegrie gick upp i Trelleborgs kommun.

Vi pratar om tidernär en solförmörkelse blev omvänt till ett ljus i mörkret. Och det var tider när stjärnorna på himlen plötsligt fick kampera ihop med sputnikar fyllda med ledhundar och kriget som rasade var iskallt.

Det var fortfarande flera tusentals mil fram till högertrafiken och det var tider när en liten grå Fergusontraktor fortfarande imponerade.

Men var allt detta egentligen bättre - i Skegrie?