Annons

Konst och kemi sätter ramarna för konservator

Det ligger en speciell doft över Pia Lendemars ateljé. En lukt som kommer från linolja, färgpigment och terpentin, några av de viktigaste kemikalierna i hennes yrke som konservator. – Att vara konservator handlar mycket om kemi. Faktiskt mer än vad det handlar om konst, säger Pia Lendemar.
Trelleborg • Publicerad 14 juli 2011
Tavlor och ramar bryts ned av ljus, fukt och värme. Processer som börjar redan när tavlan är färdigmålad.
Tavlor och ramar bryts ned av ljus, fukt och värme. Processer som börjar redan när tavlan är färdigmålad.Foto: Claes Nyberg

"Kan du verkligen göra någonting med den här?" Den frågan får Pia Lendemar ofta svara på när kunder lämnar in tavlor.

– Mycket går att rädda. Jag är naturligtvis ingen trollkarl. Men det ska handla om ganska stora skador för att något ska vara helt hopplöst, säger hon.

Annons

Hennes senaste avslutade restaureringsobjekt står på staffliet i ateljén på Lorensdals gård. Oljemålningen, signerad A Levi, är från början på 1900-talet. Motivet återger ett landskap med träd och en slingrande flod, i förgrunden står en hund.

– Den här målningen hade en del revor i duken och färgbortfall. Det varierar väldigt mycket hur mycket jobb som behövs beroende på vilket skick tavlan är i. Denna kanske tog runt 10 timmar, säger Pia Lendemar.

Arbetstimmarna berör både kemi och konst. Målningar där fernissor är gulnade rengörs med lösningsmedel, som blandas ihop beroende på vilken fernissa som finns på målningen. Sedan ska revor i duken lagas. Därefter ska färgbortfall ersättas innan målningen omfernissas.

– Huvudmålet är att stoppa nedbrytningsprocessen av en målning, inte att göra den ny igen. Om en del av motivet är borta så att det inte går att återställa, kan jag inte måla dit den delen av motivet. Det vore oetiskt, säger Pia Lendemar.

En viktig del i restaureringen av en målning är att, så långt det går, använda de material som målningen innehåller. Det innebär att om Pia Lendemar ska arbeta med en målning från 1600-talet, måste hon använda lim- och färgsorter som var i bruk för 400 år sedan.

– Då behöver jag blanda lim och fernissa som man hade på den tiden och det kräver lite ovanliga ingredienser som t ex störblåsor och harts. En del går att köpa färdigt, men jag föredrar att blanda själv för att få bästa kvalitet, säger Pia Lendemar.

Hur känns det att arbeta med en målning som kom till för fyra sekel sedan?

– Fascinerade. Konstnärerna på den tiden hade gått i lära i många år innan de fick måla på allvar. Det märks i färger och dukar. Kvaliteten är otrolig trots att det gått så lång tid, säger Pia Lendemar.

Intresset för historia var också det som gjorde att hon satsade på att bli konservator. Även om allt började med en kurs i arkeologi.

– Jag pluggade arkeologi i Lund för massor av år sedan. Då var det en konservator som föreläste och jag tyckte det lät så spännande. Jag fick min utbildning i Florens i Italien. Sen har jag jobbat i Malmö och Berlin innan jag flyttade till Skegrie. Det var för ett år sedan som jag skaffade ateljén här, säger Pia Lendemar.

Annons

Har du konst hemma på väggarna?

– Nej, nästan inte alls. Jag matas ju med intryck av konst hela dagarna på jobbet. Det räcker faktiskt.

Drabbas man av några yrkesskador som konservator?

– Haha, jodå. När jag har blivit hembjuden till folk har det hänt att jag tittat på deras tavlor för att se vilket skick de är i. Och när jag varit i kyrkan har jag kollat på väggmålningarna och tänkt: oh, de är från medeltiden, spännande.

Martin Strandberg
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons