Kommunalt våtmarksprojekt fördyras

Frågan om de nya våtmarkerna, till glädje för både djur- och friluftsliv, har diskuterats länge med länsstyrelsen och Fiskeriverket. Inte minst har det gällt öringens väl och ve i Albäcksån.

Nu har alltså kommunen fått Miljödomstolens tillstånd att flytta bäckfåran, över en sträcka av 750 meter, från nuvarande plats till strax norr om E 6. Dessutom får man anlägga en våtmarksdamm som sträcker sig från Väster Jär ut mot Maglarpshållet, med en yta av en hektar vid högvatten. Värdet av våtmarkerna och en mer meandrande, slingrig vattenväg är dels att djur- och växtlivet kan förväntas bli rikare i området, dels att närsalter från jordbruket, som fosfor och kväve, faller till botten i dammen och hindras från att rinna ut i Östersjön och bidra till försurningen.

" Det här beslutet har vi väntat på i ett och ett halvt år, kommenterar kommunekolog Cathrine Ek.

" I början av 1900-talet dikade man ut vid Albäck, och i stället för en meandrande å grävde man en kanal som avvattnar området. Det är den ursprungliga ån vi nu har tänkt att återskapa, och samtidigt fylla i den gamla kanalen.

Vad gäller ädelfisken i Albäcksån har kommunen inte varit helt överens med länsstyrelsen.

Kommunen har velat undvika att gräva en särskild fåra för fisken, vid sidan om våtmarksdammarna, med hänvisning till den "osäkra nyttan". Dels är det inte säkert att det finns mycket öring i ån, dels kostar arbetena så mycket att det inte kan anses "samhällsekonomiskt rimligt".

Länsstyrelsen, däremot, anser på grundval av en undersökning från 2002 att Albäcken hyser en "god öringpopulation". Beräkningar gjorde gällande att närmare 900 öringyngel, så kallade smolt, varje år ser dagens ljus i bäcken.

– I första hand ville vi anlägga dammen utan fiskväg, men så blev alltså inte beslutet, konstaterar Cathrine Ek på Trelleborgs kommun.

– Öringen är en vandrande fisk, den går upp i ån och lägger ägg under hösten, förklarar hon. När smolten utvecklats ska de vandra ut igen, och då kan de bli uppätna av en häger eller gäddor, som gillar lugna vatten som dammar.

Kommunen hade tänkt ta sig förbi problemet med en teknisk lösning, som innebar att öringen på sin väg genom dammen tydligt skulle känna strömfåran och vandra igenom utan att stanna. men det räckte inte för Miljödomstolen.

Projektet, som finansieras med det statliga stödet för Lokala Investeringsprogram (LIP), blir nu dyrare än beräknat. Men det blir av ändå, enligt kommunekologen:

– Vi har inte räknat på hur mycket dyrare det blir, berättar Cathrine Ek. Men det är såpass viktigt för kommunen och dess invånare att det är klart att vi ska göra det. Att ha en så stor våtmark så nära bebyggelsen, det är ju lysande.

Trelleborgs kommun lär inte överklaga Miljödomstolens beslut, eftersom projektet då försenas så att man riskerar att gå miste om det tidsbegränsade statliga stödet.

Lars Thulin

0410-545 20

lars.thulin@allehandasyd.se