Kärleken tog Peter till Trelleborg
130 mil. Så långt är det mellan Umeå och Trelleborg. Sedan två år pendlar Peter Bjelkedal mellan de två orterna. Allting började med att han hittade kärleken på internet.
– På nätet finns det inga avstånd även om Lisa, som är min fru idag, egentligen inte hade tänkt träffa någon som bodde norr om Hallandsåsen, säger Peter Bjelkedal.
När de hade pratat i några veckor satte han sig först på bussen till Sundsvall och sedan nattåget vidare mot Skåne. På stationen i Lund hämtade Lisa upp honom och tog med honom till sin hemstad, Trelleborg.
– Jag hade varit här innan. Två-tre år tidigare tog jag med min dotter till södra Skåne på en semester. Jag ville att hon skulle få se den sydligaste spetsen. Som barn har jag också åkt färja härifrån.
Det dröjde inte länge förrän Peter Bjelkedal var säker på sin sak. Bara någon månad efter att han och Lisa börjat prata friade han till henne.
– När man har kommit upp i min ålder så bara vet man när det är rätt. Alla runt omkring säger att man ska vänta och bli riktigt säker. Säker på vaddå?
Hon sa ja och Peter Bjelkedals första tanke var att han och hans dotter, då 14 år, skulle flytta ner till Trelleborg. Det tyckte inte Elsa var någon bra idé, även om hon först faktiskt sa ja.
– Men det var nog mest för att göra pappa glad. När man är kär så blir man ju lite dum och ser inte alltid andras behov, inte ens sina barns.
Istället fick dottern fortsätta att bo växelvis hos sin mamma och sin pappa, som då bodde i varsin by utanför Umeå. När hon var hos sin mamma åkte Peter Bjelkedal till Lisa i Trelleborg. Eftersom dottern nu går på gymnasiet inne i Umeå bor hon mer och mer i den lägenhet som Peter Bjelkedal bytt bylivet mot, och mindre hos sin mamma som bor kvar i byn. Däremot träffar hon inte sin pappa oftare än innan. Istället bor hon själv, tillsammans med en skolkompis, i lägenheten när hennes pappa är i Trelleborg. I princip delar han sin tid rakt av, med två veckor i taget, mellan Umeå och Trelleborg.
– Det har bara gått bra hela tiden. Jag tror att det är bra för dem att få öva på att bo själv. Oavsett relation måste man ju ge tillit, annars växer den andra personen inte, funderar Peter Bjelkedal som säger att han pratar med sin dotter närapå varje kväll.
Eftersom han försörjer sig genom att driva en egen halkbana, med sig själv som enda anställd, när han befinner sig i Norrland har inte heller jobbet varit ett problem. När han är i Skåne jobbar han med samma sak, fast på halkbanorna som finns här.
– Här jobbar jag som konsult. Man måste vara egen för att det ska funka att leva så här, så är det nog.
Även om livet som veckopendlare fungerar bra är det inte tänkt att vara så för alltid. Om två år tar dottern studenten och då tänker Peter Bjelkedal bli trelleborgare på heltid.
– Fast just nu är jag och Lisa som gifta särbos. Jag vet inte om det finns något sådant, men det är vi och det funkar bra.
