Kan lögner försvara demokratin?

För ungefär 30 år sen reste jag en gång med tåg mellan Stockholm och Malmö. Det var på den tiden det fanns skilda rök- och icke-rökkupéer. Jag hade fått sittplats i en kupé för de som inte rökte. I Södertälje steg det på en man med omisskännligt ´utländskt´ utseende. Han började genast röka. Jag skulle just säga till när jag bestämde mig för att avvakta. Det verkade nämligen som om ingen annan i kupén tänkte säga nånting. Folk hukade besvärat bakom sina tidningar. Någon lämnade diskret kupén. Jag förstod det så att dom inte vågade säga nånting för att riskera att bli beskyllda att vara rasister. Vilket naturligtvis var helt idiotiskt. Jag förklarade för mannen att det var en rökfri kupé. Han bad om ursäkt på bruten svenska och släckte sin cigarett.

Jag har aldrig glömt den där händelsen. Det rasistiska beteendet var ju faktiskt att de som satt i kupén inte vågade säga ifrån. Det var en särbehandling som var farlig.

Under senaste tiden har två teveprogram väckt uppmärksamhet. ´Insider´ respektive ´Uppdrag granskning´. Det ena handlade om kriminalitet bland invandrarungdom i en förort, det andra om bedrägerier bland människor som utnyttjat att de kommit till Sverige från ett annat land och haft ena benet kvar där. Mestadels har det handlat om bedrägerier med pensioner utbetalade i Sverige.

Upprördheten kring de här programmen har haft många ingångar. Några har upprörts över det programmen har handlat om. Andra har ifrågasatt om det varit lämpligt att ta upp dessa teman i rädsla för att de ska ge bränsle till rasistiska fördomar.

Jag erinrar mig att det för många år sen i Sverige gjordes en undersökning om kriminaliteten bland svenskar med utländsk härkomst.

Det visade att det var påfallande många ´icke-svenskar´ som var kriminellt belastade på fängelser. Den utredningen tystades ner med motivet att svenska folket knappast skulle ´tåla´ resultatet; det kunde ge upphov till främlingsfientliga reaktioner.

Det finns skäl att stanna upp vid de här frågorna. Ytterst handlar det nämligen om vår inställning till demokratin, som jag antar att alla är beredda att försvara. De två enkla frågor man ska ställa sig är dessa:

Är lögn ett bra redskap för att försvara eller förstärka vår demokrati?

Är undanhållanden av faktiska sanningar ett bra redskap för att försvara eller förstärka demokratin?

Svaret är givet på båda frågorna. Lögner kan aldrig vara användbara instrument för att försvara och fördjupa demokratin. Jag har många gånger envist upprepat att grävande journalister måste vara bland de viktigaste försvararna mot olika försök att underminera demokratin.

Vi måste vara beredda att diskutera de svåra frågorna om vi inte ska riskera att börja bygga in hyckleri och fördomar i demokratins bärande bjälklager.

Sanningen är sin egen bästa försvarare. Naturligtvis måste man vara tydlig, klar och bygga på järnhårt kontrollerade fakta när man tar upp frågor som i sämsta fall kan utnyttjas av rasister och ultrakonservativa. Men det ligger i de undersökande journalisternas uppdrag, att kontrollera och dubbelkontrollera fakta.

Det är bra att de här frågorna kommer upp. Kanske borde de tagits upp för länge sen.

Vår demokrati kan aldrig försvaras med tystnad, lögn eller undanhållande av besvärliga diskussioner.