"Kan inte du be om att också få en sån jacka?"

Marie Svensson har jobbat ett läsår på skolan och kan därför inte prata om tendenser. Men att barn lever i familjer som har ekonomiska svårigheter märks.

– Barn kan skämmas mycket för det, att familjen inte har några pengar, säger Marie Svensson.

Hur märks det?

– Det kan vara barn i familjer där man inte har det lika ekonomiskt tufft som ställer obetänksamma frågor. "Varför har du trasiga skor?", "Kan du inte be din mamma att också få en sån jacka?".

Marie Svensson konstaterar att mycket av skolans verksamhet bygger på att man har tillgång till dator och internet. Något som är långt från självklart att alla familjer har råd med.

– Jag vet att när Rädda barnen gick ut med att många var fattiga så blev folk arga. Att det inte finns någon fattigdom i Sverige om man jämför med andra länder. Men om man upplever sig fattig så gör man det i relation till något annat. Klart att man kan tycka att det är ett lyxproblem att inte ha någon dator, men om alla andra utom en själv kan göra sina skolarbeten, chatta och vara på Facebook så blir man utestängd.

För att motverka att eleverna känner sig fattiga ser Marie Svensson en möjlighet att normalisera tillvaron.

– Man kan förklara att många har det likadant som en själv, och att det viktiga är kanske inte att ha dyra märkeskläder utan andra saker i livet, föräldrar som tycker om en till exempel, säger hon.

Maria Böös har varit kurator på Söderslättsgymnasiet i drygt fem år, hon kan varken se någon ökning eller minskning av problemet under den här tiden. Men det finns, också bland äldre barn.

– O ja, det är vanligt. Det märks mest bland de som lever med skilda föräldrar, det påverkar de ungas situation tydligt, säger hon.

Det kan handla om allt från att familjen inte har tillräckligt med mat för dagen till att inte kunna fika på kafé, inte ha råd med fotbollsklubbens medlemsavgift eller att köpa gymkort.

– Det kan påverka deras sociala liv mycket. När man inte kan delta i nöje och fritidsaktiviteter hamnar man utanför sammanhanget, säger Maria Böös.

Ett stort ekonomiskt problem för många under gymnasietiden är studenten.

– Då blir det väldigt tydligt. Varje år pratar jag med ett antal elever om det här och det är ett x antal varje år där vi får be socialtjänsten om hjälp. Självklart mår de dåligt när de jämför sig med kamrater som ligger på en helt annan nivå.

Maria Böös försöker lösa så mycket som möjligt på plats. I en handkassa har hon pengar från Majblommans riksförbund och en minnesfond. Därifrån kan elever direkt få pengar till akuta utgifter, som ett par gympaskor för att kunna delta på idrotten. Till många har hon också ordnat extrajobb. Men ibland finns ingen snabb lösning, då förmedlar hon kontakt med arbetsmarknadsförvaltningen.

– Men det finns fortfarande mycket skam kring socialtjänsten, vissa elever är svåra att övertala, säger hon.