Annons

Jul på riktigt gammalt vis

Nu är det jul igen... och egentligen är det väl lika roligt varje gång. Förr i tiden upplevdes julen som underbar sett ur barnperspektivet och numera gläds man minst lika mycket som förälder och vuxen.
Trelleborg • Publicerad 18 december 2009
Foto: 
Foto: 
Julmyset i Hammarlövs kyrka var en viktig ingrediens under alla mina barnajular mitt ute på Söderslätt. Julkrubban – ja, det mesta egentligen – ser ut i dag i den fina, gamla kyrkan som på ”den tiden”.
Julmyset i Hammarlövs kyrka var en viktig ingrediens under alla mina barnajular mitt ute på Söderslätt. Julkrubban – ja, det mesta egentligen – ser ut i dag i den fina, gamla kyrkan som på ”den tiden”.Foto: 

Jag har tidigare nuddat vid julen hur den just var förr och speciellt hemma i Östra Värlinge och lite kan här komma i repris men mycket har aldrig tidigare funnits med i något kåseri.

Varje år kom ju Emmy Jönsson och storstädade gårdslängan, det var väl någon gång i början av december och när hon lämnade var allt verkligen skinande rent. Tant Emmy stannade kvar och hjälpte även till med slakten. Den skedde hemmavid och utfördes av Borg, från Trelleborg och han slaktade minst en rejäl gris inför varje jul.

Annons

Tant Emmy höll bland annat i korvtillverkningen och det var självklart äkta skinn av tarmar som gällde och det handlade inte om någon el-driven köttkvarn utan en gammal hederlig som drogs med vev. Inte helt ofarlig och en flicka ner mot Skåre till fick tyvärr ena handen in i just en köttkvarn i unga år och jag kan se hennes hand framför mig ännu i dag.

Samma tant Emmy höll i köttbullarna och hon knådade, så att färsen nådde henne upp över armbågarna. Jobbet lönade sig och köttbullarna var också riktigt, riktigt goda och samma gällde den hemlagade julkorven och skinkan.

Allt gjordes för hand och hemmavid och det gällde leverpastej, leverkorv och sylta, sill och inlagda gurkor och rödbetor eller annat gott som passade till julbordet.

Pepparkakor gjordes i mängder och där fick vi vara med och det var klassiska formar som blev till gubbar, gummor, grisar, granar och hjärtan.

Mormor Hilda fanns alltid med i baket och hon hade hand om såväl klenetter som goerånen. Hon var fantastisk på att få klenetterna eller enklare; klenorna, tunna som löv och halvt genomskinliga och samma sak gällde med goerånen.

Dessa bakades i ett gammalt mönstrat järn som lades direkt in i köksspisens eldstad och efteråt kunde man skönja ett vackert blommönster i varje tunn kaka och jag vet, att vi har kvar järnet hemma i Höllviken. Någonstans på vinden.

Bondejulfesterna på Söderslätts Bygdegård har jag redan avhandlat men en annan tradition var julskyltningen i Trelleborg. Det jag minns allra bäst från barnaåren där är frukt- och konfektyraffären Druvan vid Stortorget. Där fanns alltid tomtar och där bjöds det på olika saker och där doftade det verkligen riktig jul på långt håll.

En tradition var, så klart, även julfesterna i skolan och de jag minns bäst där är de båda tillsammans med Gustav Sjöholm i Västra Vemmerlöv i år tre och fyra. Båda julfesterna innehöll ett julspel, jag minns inte riktigt vad de handlade om men det ena hade i alla fall behovet av att låna en trampbil.

Bilen ställde en lantbrukarfru – från Hammarlövstrakten med näsan rakt i vädret – upp med men det blev till rena eländet för Sjöholm. Efter julfesten anklagade nämligen ”käringen” oss i klassen för en skråma som fanns fram på bilen – som var gjord av trä och Sjöholm tvingades därför laga bilen.

Han hade alla våra ämnen och jag minns att han höll på med bilen under varje slöjdlektion till långt fram på våren och jag minns också hur illa han mådde, när eländet överhuvud taget kom på tal.

Annons

I Hammarlöv var vi inför varje jul i gamla skolan på julfest som jag tror arrangerades av församlingens syförening.

Klassrummet fylldes av folk och vi barn hade jätteroligt i skrymslen och vrår , inte minst de gånger, när de vuxna hade att lyssna till någon som gästade julfesten. Jag har för mig att Hans Blennow, psalmförfattaren och koralkompositören, vid olika tillfällen var och underhöll.

I Hammarlövs kyrka övades det varje år in julspelet om Jesus födelse och det var Elvir Nilssons fru Karin och dotter Birgitta som höll i de trådarna.

Stolta föräldrar fyllde senare kyrkan som intresserade åskådare.

Varje Luciamorgon tågade vi hemma vid och så länge som vi hade mjölkkobesättning – ja, då tågade vi också för favoritryktaren, Ernst Dodda Johansson, i kostallet. Om lillebror Hans överhuvudtaget hann komma upp i stipulerad stjärngosseålder, innan korna försvann – nej, det minns jag heller inte. Att Kerstin var given som Lucia behöver inte ens nämnas.

När så julaftonen kom – ja, då samlades vi hemmavid och då var vi tillsammans nio kusiner och som lekte och hade kul med julklapparna till långt in på nattkröken. Ibland minns jag att vi firade tillsammans inne i mormors hus men oftast firade vi nog hemma hos oss och med mormor, mostrar, morbröder och kusiner var vi varje jul ända upp i min tonårsålder – 16 personer. Och jag minns alla barnjular som helt underbara.

På den tiden handlade julklapparna oftast om pussel, spel, dockor, träbilar eller Dinky Toys-leksaker och vi lekte verkligen tillsammans med alla våra julklappar. Jag minns speciellt spelet, där det gällde att sätta ihop en insekt och undrar om spelet möjligen hette Loppan...?

Jultomte hade vi, så klart, och visst var det väl moster Ally som oftast var tomte, när vi var riktigt små men sedan minns jag att vi lite större barn fick gå in och showa för småsyskonen.

Till tomten, julklapparna och lekarna ska, så klart, läggas den goda maten, där kvällen avslutades med saltlånga och gröt och någon lutfisk fanns – till åtminstone min stora förtjusning – aldrig på vårt julbord. Den har dykt upp senare på ett och annat hemma i Höllviken men inte ens där har jag tagit till mig lutfisken som en delikatess.

God Jul och Gott Nytt År – tills nya kåserier dyker upp in på det nya året.

Johan Silfversten Bergman
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons