Jonas försöker att få vintern att gå
Det har hänt att han har fastnat i en snövall med rullstolen. Och bara suttit där.
– De gående kan alltid pulsa vidare men inte vi. Då får man be någon som går förbi om hjälp, säger Jonas Larsson och tittar ut genom fönstret från sin lägenhet på fjärde våningen på öster. Snön – vacker att se på – men man gör klokast i att hålla sig inne, anser han.
Problemen kommer när han ska rulla över gator. I dag hade han till exempel ett ärende till banken. När han skulle korsa gatan mellan Valen och badhuset fick han problem.
– När de plogar lägger sig snön intill trottoarkanterna i vallar och den här sörjan var svår att plöja igenom, säger han.
Men han klarade det – tack vare armmusklerna.
En annan svårighet är när det blir halt - och det inte är tillräckligt sandat på trottoaren. Då slirar hjulen. Som tur är så brukar det inte vara så mycket snö i Trelleborg men när den väl kommer så tänker Jonas Larsson: "Nu är det dags igen".
Fast värst är slasken. För den fastnar på hjulen och när de snurrar kommer det smutsiga snövattnet in på sitsen och letar sig in mot höften.
Den smyger sig sakta och säkert in under tröjan, in i under byxorna. Det blir så kallt och det spelar ingen roll hur varma kläder man har. När han kommer hem så smälter sörjan ut i lägenheten.
– Det blir skitigt överallt. Jag skulle kunna stå utanför i tamburen och låta den rinna av – men då skulle jag få stå där hela dagen, säger han.
I vanliga fall försöker Jonas komma ut en gång om dagen men nu sitter han mest inne och surfar på internet, tittar på tv, skriver och läser korsord.
– Jag försöker att få vintern att gå. Runt magen har han en magväska av svart läder. Där ligger dörröppnaren och mobiltelefonen. Fastnar han i en vall eller ramlar för att det är halt så kan han alltid ringa en av sina assistenter som bor i närheten.
– Vi i rullstol är experter på att hitta lösningar. Om ni ser ett hinder så kan ni alltid gå över men vi måste hitta på något annat. Vi kommer fram till samma ställe – men vägen dit ser annorlunda ut för oss. Den tar ofta lite längre tid.
Jonas tittar ut genom fönstret igen. Han ler och säger:
– Hade det varit sommar 365 dagar om året - så hade jag varit nöjd.
Helene Rothstein Sylvesten
