Jennie - nybakad konditor efter smakfullt gesällprov

Ända sedan hon var liten tös och sprang i köket hos mor, har Jennie älskat att baka. Och drömmen om att bli bagare har hållit i sig.

Efter det livsmedelstekniska programmet i Malmö gick Jennie vidare till en ettårig påbyggnadskurs i Kristianstad, och därifrån gick hon för någon vecka sedan ut som en av 13 nybakade studenter.

– Så länge jag kan minnas har jag velat bli bagare, berättar hon. Jag vet inte riktigt... kaksmet är ju gott och så, men jag minns egentligen inte vad orsaken var. Den kvalificerade yrkesutbildningen, som från och med i höst får högskolestatus, har lärt henne allt om sockerbageri och choklad, men även vanlig brödbakning.

Gesällprovet avlades efter fem veckors fritt arbete, då eleverna får göra allt ifrån vanligt matbröd till mer eller mindre konstfulla chokladskulpturer.

Jennie Svensson valde bland annat att smälta och forma choklad till en tavelram, som hon ramade in klassfotot med. Det gick hem.

– Den ska inte ätas upp, jag har den fortfarande kvar hemma, berättar Jennie.

Jennie kan nu kalla sig konditor, men det finns mer utbildning att få om hon blir sugen.

– Det finns en mästarutbildning också. Men jag vet inte om jag ska gå den, jag är rätt trött på skolan nu efter 13 år, säger hon.

Efter sommarjobbet, då Jennie står vid löpande bandet och gör olika brödsorter åt Finax i Trelleborg, ska hon börja sin första anställning som konditor.

Ett kondis i Hässleholm får den äran.

– Det är ett litet konditori där man gör allt från grunden, och det gillar jag, berättar Jennie.

Hon har inget emot tidiga morgnar, och blev lite förvånad att jobbet i höst inte börjar förrän sex på morgonen " "rätt sent", beskriver hon det som.

– Det bästa av allt är att jag nått mitt mål, skiner hon. Jag är äntligen klar med skolan!

En ung sockerbagare utsätts förstås för många frestelser. Men Jennie mumsar inte i sig allt för många bakelser på jobbet. En väl bakad kanelsnäcka är hennes favorit.

– Man måste ju smaka lite för att vara säker på att det är gott, försvarar hon sig.

– Men i regel har man så mycket att göra, så man hinner inte gå och småäta.