"Jag var sövd och det gjorde inte ont"

På Kärnan i Trelleborg råder lugn. Från biljardrummet hörs det dämpade ljudet när kön slår mot bollen. I köket har en stek precis skickats in i ugnen. Det är här som Emma tillbringar minst en dag i veckan.

– Jag brukar jobba i fiket här. Det är trevligt och kul att träffa människor, säger hon.

Emma fick sin första ECT-behandling när hon var 15 år gammal. Hon beskriver elchockerna som smärtfria men obehagliga.

– Jag var sövd och det gjorde inte ont. Fast jag blev trött och fick ont i huvudet, säger Emma.

Allt som allt fick hon 15 behandlingar. Men hon är trots det osäker på om ECT hjälpte mot depressionen.

– Jag mådde väldigt dåligt då och tyckte kanske inte att jag mådde så mycket bättre efteråt, det var mest min omgivning som såg att jag verkade piggare, säger hon.

Sedan dess har det gått tio år. Sista behandlingen fick hon 2005.

– Jag har inte fått några egentliga biverkningar. Jag hade lite problem med minnet några veckor efteråt men det är inget som har hängt med, säger Emma.

Hur tror du att du hade mått utan elchocksbehandlingen?

– Det vet jag faktiskt inte. Det är jättesvårt att säga.

Idag går hon regelbundet hos en psykolog. Dagsformen pendlar mellan toppar och dalar.

– När jag mår som sämst ligger jag bara hemma och tittar på tv, då är det svårt att motivera sig till att göra något alls. Andra dagar mår jag ganska bra. Så samtalen med psykologen är viktiga. Det är skönt att kunna prata av sig. Och jag kommer säkert att få fortsätta att gå dit hela livet.

Fotnot: Emma heter egentligen något annat