”Jag är livrädd. Hon är mitt allt” – Tyra, 17, lever i krigets Israel

För Jessica Andersen i Trelleborg var lördagens nyheter om terrorangreppet i Israel extra upprivande. Jessica tillbringade några år i Israel och bildade familj med en arabisk man där på 00-talet. När hon av personliga skäl återvände till Sverige stannade dottern Tyra och hennes pappa kvar.

Tyra, i dag 17 år, föddes i Lund och kommer till Trelleborg i stort sett varje sommar. Men hon bor i Haifa i nordvästra Israel med sin pappa.

– Man hör ju ofta om bomber i Israel, men när jag fattade allvaret i detta så fick jag panik, berättar Jessica Andersen.

– Jag kontaktade Tyra direkt. ”Hur är det?” frågade jag. ”Så där” sa hon. Larmet hade inte gått i Haifa, enligt henne. Men jag vet inte om jag vågar lita på det. Hon kanske säger så för att inte oroa mig.

För civila israeler fortsätter livet i någorlunda vardagligt tempo. Men Jessica Andersen är rädd att konflikten mellan Israel och den palestinska organisationen Hamas ska eskalera, och dra in även grannländer.

– Det är fruktansvärt, tycker Jessica. Jag är livrädd för vad som kan hända. Tyra är mitt allt, mitt enda barn. Jag har haft kontakt med henne hela tiden sen i lördags, och fortsätter att kontakta henne flera gånger om dagen via Whatsapp.

Tyra och hennes pappa tillhör den kristna minoriteten i Haifa. De har både judiska och muslimska vänner. Men den arabiska befolkningen i Israel har en prekär sits i konflikten. De är inte åtskilda från det israeliska samhället av en mur som de boende på Västbanken. Men de har ofta sämre socioekonomiska förhållanden och alla yrken och utbildningar är inte med självklarhet öppna för dem.

– Araberna i Israel har en knepig situation, berättar Jessica Andersen. Det är svårt för dem att välja sida. De fördömer så klart Hamas för den här attacken, som dödade massor av oskyldiga. Samtidigt har Israel gjort hemska saker mot palestinier i 70 år.

I Malmö firade palestinier med en bilkaravan i söndags. När Tyra fick höra det blev hon upprörd, enligt mamman.

– Hon frågade mig ”hur kan man fira det här?”, berättar Jessica.

Mamma Jessica skulle föredra om Tyra, som har dubbelt medborgarskap, ville lämna Israel och komma till Sverige ett tag.

– Absolut, säger Jessica. Jag skickar henne en flygbiljett. Så länge flygen nu går. Egentligen har jag inte råd, men på något sätt måste det gå.

– Men hon säger att hon vill stanna hos sin pappa. Att hon inte kan leva om det händer honom något. Men jag kan inte leva heller, om det händer henne något.

TA ringde upp Jessicas dotter Tyra för att höra hur läget är i Haifa. Hon verkar lugn och samlad, samtidigt som hon är klart bekymrad.

– Jag är rädd att raketer kommer att träffa Haifa eller i närheten, eller där mina vänner finns, säger Tyra. Jag är rädd att det ska bli krig och många dör, och det har ju egentligen redan hänt. Och jag hoppas verkligen att det inte ska fortsätta.

Känner du dig säker i Haifa?

– Någonting kan hända när som helst, det vet vi ju inte. Men just nu är det säkrare här än på många andra ställen. Israel är inte ett stort land, men jag tror inte att de har raketsystem som kan nå så här långt.

– Jag går till jobbet som vanligt, men jag åker i bil och försöker undvika bussar och sådant.

– Det är klart att min mor är rädd för vår situation, och det har hon anledning till. Ser man på nyheterna är det verkligen skrämmande. Men det är inte första gången det händer saker här, vi är ganska vana. Men det är första gången det varit så här stort.

Kan du sova lugnt på nätterna?

– Nej, inte riktigt. Det är stressande att veta att en raket kan träffa staden när som helst.

Känner du någon som drabbats av kriget?

– Nej, men jag ser många på sociala medier vars familjer och vänner har blivit dödade, och det är ju fruktansvärt.

Hur reagerar människor runt omkring dig?

– Många är i panik, de köper hem massor av blöjor och mat och är jätterädda. Vi har också börjat samla flaskor med dricksvatten så att vi har det hemma.

Hur tänker du kring att lämna Israel och åka till Sverige?

– Det är svårt att bara lämna allting. Jag har ju ett liv här, ett jobb, min far och mina vänner. Dessutom har många blivit inkallade, så vi är underbemannade på jobbet. Men om saker och ting blir värre så åker jag nog. Om det finns ett sätt.

Din pappa vill stanna?

– Han bryr sig inte riktigt, inte lika mycket som andra i alla fall. Det är lite svårt att förklara, han lever i nuet och oroar sig inte för saker. Han lämnar sitt liv i guds händer. Och han sa att jag gärna får åka. Men jag vill inte lämna honom här. Inte som det ser ut nu i alla fall.