Inger längtar tillbaka till Thailand

I november, lagom till minnesceremonierna för svenska anhöriga vid hotell Pearl Village, Phuket, packade läkaren Inger Hansson åter sin resväska. Dagarna efter att tsunamin vällde in över stränderna i Sydostasien hjälpte hon till att organisera flygtransporter med skadade svenskar från Bangkok. Nu ville hon tillbaka.

– Jag ville med egna ögon se vad som hänt, jag ville följa återuppbyggnaden. Khao Lak, som var värst drabbat, har fortfarande en bit kvar när det gäller uppbyggnadsarbetet. Annars var det fantastiskt att se hur långt arbetet har kommit. I Thailand ser man på saker på ett helt annorlunda sätt. Döden är liksom en del av vardagen. Sorgen blir inte förlamande, säger hon.

Fyra dagar efter katastrofen var allt kaos. På uppdrag av utrikesdepartementet hade Inger Hansson och två sjuksköterskor åkt till Bangkok för att göra skadade svenskar redo för hemfärd. Då jobbade hon dygnet runt i flera dagar. Den här resan skulle komma att präglas mer av stillhet och reflektion. Hon åkte ner som privatperson. Personal från Röda korset, Räddningsverket och Svenska kyrkan var på plats för att stötta och finnas till för de anhöriga från Sverige. Inger Hansson hade själv bekanta som omkom i katastrofen. Två av dem stod henne nära.

– Första gången jag åkte ner så visste jag att flera jag kände var i Thailand, men jag visste inte om de var döda eller skadade. Beskeden kom först senare, säger hon.

Vid hotellet Pearl Village ligger Sveriges generalkonsulat i Phuket. En bit bort, i Phuket Town, ligger det center där kropparna från omkomna identifieras. Två ceremonier hölls vid hotellet, den fjärde och elfte november. Ett hundratal svenskar var närvarande vid varje tillfälle, uppskattar Inger Hansson. Dagarna innan kunde anhöriga besöka platser där nära och kära omkommit, gå till tempel dit kroppar hade förts eller bara tala med andra som var i samma situation.

Under minnesstunderna talade svenska kyrkans präst i Bangkok, Lennart Hamark. Dikten "Var inte rädd" lästes av författaren och dramatikern Ylva Eggehorn. De anhöriga fick varsin lykta gjord av bananblad och blommor, en krathong, gick ner till stranden och lade dem i vattnet. Enligt thailändsk tradition betyder det att man blir av med sina sorger, berättar Ingrid Hansson.

– Det var värdigt och jättevackert. Ceremonierna var viktiga och många kände ett lugn efteråt. En del anhöriga hade inte varit i Thailand när katastrofen inträffade. För dem var det viktigt att kunna se alla platser på riktigt, säger hon.

Men stämningen var också bitter.

– Alla hade taggarna lite utåt, säger Inger Hansson.

Själv är hon mycket besviken på svenska myndigheter och den undermåliga krisberedskapen. Hon känner igen sig i mycket av den fräna kritik katastrofkommissionen riktat mot regeringen och har själv skrivit en kritisk rapport om organisationen kring sjukvårdsarbetet. Ett specialutbildat traumateam anlände till Bangkok nio dagar efter katastrofen. Då var det för sent för akutinsatser, menar Inger Hansson. Alla skadade var redan väl omhändertagna.

– Teamet hade kunnat göra enorma insatser de första dagarna, förhindra mycket onödigt lidande, säger hon.

Hon berättar om plan som kom till flygplatsen i Bangkok och fick vända hem igen. Tomma.

– En del plan som kom för att transportera hem svenskar dök upp oanmälda. Men en skadad patient kräver timmar av föreberedelse innan hemfärden. Bristerna i katastrofledningen var stora, säger hon.

Diskussionerna efter katastofkommissionens rapport har kommit att färgas av partipolitik, bortförklaringar och till och med lögner, tycker hon.

– Man bråkar om detaljer som vem som ringt vem den där annandagen. Över 20 000 svenskar var i Thailand. Har man fått samtal om att en katastrof har inträffat med tusentals döda så kommer man ihåg det. Man kommer ihåg vartenda steg i en sådan situation. Det är bara att erkänna. Det skrämmer mig att den politiska strukturen gör att folk blir rädda för att ta ansvar.

– Jag tycker helt klart att ett misstroendevotum hade varit ett sätt att utkräva det ansvaret. Freivalds med flera i utrikesdepartementet bör avgå, säger Inger Hansson.

Nu har hon varit tillbaka i Sverige sedan slutet av november. På mottagningen i Trelleborg är det julpyntat. Levande ljus, krukor med vita och röda julstjärnor. På årsdagen, den 26 december, kommer hon att stanna hemma. Men hon längtar redan tillbaka.

– Thailand är ett ljuvligt land. Jag funderar på att åka igen till våren. Kanske. Vi får se.

Fakta: Flodvågskatastrofen

Katastrofen inträffade på annandagens morgon den 26 december 2004. Efter ett jordskalv utanför Sumatra drabbades stora delar av Syd- och Sydostasien av den efterföljande flodvågen. Turistområdena Khao Lak och Phi Phi Island drabbades särskilt hårt i Thailand.

Rikskriminalpolisens lista över saknade och identifierat avlidna svenskar efter katastrofen i Asien omfattade den 15 december 543 personer. Bland dessa finns 526 identifierade avlidna vars anhöriga är underrättade. Ännu återstår17 svenska personer att identifiera:5 vuxna och 12 barn.

Den svenska identifieringskommissionen i Thailand har till uppgift att undersöka alla avlidna oavsett nationalitet i samarbete med andra länders id-kommissioner. Drygt 28 nationer arbetar med identifieringsarbetet i Thailand. I januari flyttas allt identifieringsarbete från Phuket till Bangkok.

På årsdagen arrangeras minnesceremonier i Khao Lak, Stockholm, Göteborg och Malmö. Till ceremonin i Khao Lak är ungefär 400 anhöriga anmälda. 543 rispapperslampor kommer att skickas upp och så kallade krathonger, bananbladslyktor, kommer att sättas ut i havet. I Sverige tänder de anhöriga 543 ljus innan ceremonierna påbörjas.

Källor: Rådet för stöd och samordning, Sveriges generalkonsulat i Phuket.

Jessica Bloem Pettersson

0410-54569

jessica.bloem.pettersson@allehandasyd.se