Ingen vila i jakten på årets skörd
KÄLLSTORP. Chauffören sitter redan på plats i hytten på den stora Volvo-lastbilen och väntar otåligt på att få bege sig till sockerbruket i Örtofta.
– Det är ganska stressigt. Men vi har ju ett visst antal ton att leverera så just nu kör lastbilarna skytteltrafik mellan åkern och sockerbruket, berättar Karl-Olof Knutsson, lantbrukare och medlem i Söderslättsgruppen, en sammanslagning mellan tio gårdar i området runt Källstorp.
1996, strax innan sockerbruket här i Jordberga lades ner, beslutade 13 lantbrukare i trakten att slå sig ihop och skörda betorna kollektivt.
– Det blev mest ekonomiskt så med tanke på att vi var tvungna att frakta dem betydligt längre än tidigare, säger Karl-Olof Knutsson och nickar mot kollegan Ulf Andersson.
– Det är ganska mycket mark vi har att arbeta med. 700 hektar har föreningen sammanlagt, och det gör man inte i en handvändning, säger Ulf Andersson.
Gruppen räknar med att årets skörd blir rekordstor. Receptet - en tidig sådd, bra tillväxt under försommaren och en varm och solig sensommar.
– Enligt sockerbolaget Nordic Sugar står vi inför en rekordskörd i år, det känns jättebra, säger Karl-Olof Knutsson och fortsätter:
– Men egentligen är det lite för torrt just nu för att skörda betor. Dammar det för mycket tar maskinen stryk och det tar så klart på förtjänsten i slutändan.
Arbetet med att skörda betor är idag mer automatiserat än för tio år sedan och ger bättre avkastning för bönderna, berättar Ulf Andersson. Färre sjukdomar och bättre uppkomst bland betorna har gjort odlandet mer lukrativt och mindre slitsamt för lantbrukarna.
– Det har ju blivit betydligt lättare arbete med åren med, säger Hans Olsson, ägare av marken vi besöker och även han medlem av Söderslättsgruppen.
– På 1970-talet slutade man exempelvis med betgallringen, alltså att en del av arbetet med betorna sköttes för hand. Usch, det kunde verkligen vara en mardröm när skördetiden kom, säger han och ler.
Längs landsvägen närmar sig nästa lastbil på väg tillbaka från Örtofta och männen rycks ur sina tankar. Fortfarande väntar hundratals hektar åkermark på gruppens omsorg och tiden, den är knapp.
– Vi har till mitten av november på oss, sen är vintern här. Ingen vila, ingen ro säger Ulf Andersson och klättrar med raska steg upp för stegen till den stora skördemaskinen.
