Idéer i träda måste brukas i svårare tider
TRELLEBORG. I många sammanhang beskrivs framtiden för det svenska lantbruket som nattsvart. Lantbruken blir färre. Lönsamheten minskar och stöden från EU ökar. Men Marianne Andersson delar inte den uppfattningen.
– Jag kan inte tänka mig att massor av mark här kring Trelleborg skulle ligga obrukad om säg 20 år. Däremot blir kraven på lantbrukarna annorlunda. Jag tror att man måste vara väldigt idérik och driven för att klara sig i framtiden. Det räcker inte med att bara hålla på med en grej utan man måste hela tiden våga pröva något nytt, säger hon.
Marianne Andersson är uppvuxen på en lantgård i Skåne och sedan 1983 driver hon och maken Ulf Bakvångens gård i närheten av Norra Åby utanför Trelleborg. När de drar sig tillbaka står nästa generation redo att ta över. Två av döttrarna har pluggat på lantbruksgymnasiet och har sedan ganska lång tid tillbaka varit inställda på att gå i föräldrarnas fotspår.
– Gården och jordbruket har ju varit ett flitigt samtalsämne kring vårt köksbord. När barnen var små sa de: om jag bor på den här gården kan du ju bo på den andra när vi blir stora, det har alltid funnits där, säger Marianne Andersson.
För den kommande generationen lantbrukare kommer det bli allt viktigare att samarbeta och att arbeta i större enheter. Och det är en utveckling som Marianne Andersson redan nu kunnat följa i sin egna vardag.
– Vi är fyra gårdar som samarbetar. Alla gårdarna är registrerade som egna företag men vi samarbetar mycket när det gäller sådd, skörd och vi använder gemensamma maskiner , säger Marianne Andersson.
Samarbetet motverkar också en annan trend inom lantbruket: nämligen ensamheten. Arbete som för bara 20 år sedan tog många personer i anspråk sköts nu helt maskinellt. Att vara lantbrukare är alltså många gånger ett solouppdrag. Dessutom är det långt ifrån all tid som tillbringas i traktorer och skördetröskor. Istället tas allt mer av arbetsdagen upp av administration och pappersarbete.
– För min del är det nästan bara kontorsjobb som gäller. EU-byråkratin är tungrodd. Det är väldigt mycket papper som ska fyllas i och skickas in. Men jag är intresserad av det. På kvällarna har jag svårt att slita mig från skrivbordet, säger Marianne Andersson.
Inom EU debatteras också just nu en fråga som kommer att få stort genomslag på jordbruket. Europeiska unionens stöd till lantbrukarna ska sänkas. Samtidigt ska stödet delas av allt fler då länder som Polen och Bulgarien har mycket stor andel lantbrukare.
– Vi blir fler som ska dela på en mindre kaka. Det påverkar både oss och konsumenterna. Stödet finns ju till för att det ska vara hyfsat jämna priser på livsmedelsvaran till konsumenten. Vi vill kunna köpa en brödlimpa till rimligt pris även om spannmålsskörden skulle bli katastrofalt dålig, säger Marianne Andersson.
Någon som har synpunkter på just jordbruksstöd, priser på spannmål och diesel är för många själva sinnebilden av en lantbrukare. Gnällande och klagande bönder har varit ett begrepp. Men enligt Marianne Andersson handlar det om en generationsfråga. Dagens lantbrukare gnäller betydligt mindre än förr.
– Det hände något för sig åtta-tio år sedan. Jag tror mycket har med att göra att man idag har bredare verksamheter. Allt står inte och faller med en produktion. Funkar det inte att leva på lantbruket bör man kanske hitta på något annat. Skillnaden för lantbruksföretaget är att man inte kan ta marken med sig och flytta utomlands. Ett tillverkningsföretag kan lättare ge sig iväg, säger Marianne Andersson.
Har du någon gång funderat på att slå in på en annan yrkesbana?
– 1987 var ett extremt regnigt år. Då tänkte jag faktiskt: nu packar vi ihop det här och gör något annat. Men sen ändrar man sig. Att få jobba med att odla grödor känns fantastiskt, det är nästan lite som en besatthet. Jag tycker det är jätteroligt att arbeta i trädgården på fritiden. Även om jag jobbat med gården och lantbruket hela dagen.
