I fem år sov Jan i hamnen

- Jag hade ett ben i den vanliga världen och det andra i missbrukarvärlden. Jag ville ta avstånd från missbrukare eftersom jag inte ville bli som jag var förr. Stjäla och ställa till det. Aldrig mer ville jag vara kriminell. Att leva på gatan blev enda utvägen.

Jan Svensson har under större delen av sitt liv varit missbrukare. Som ung var han kriminell och åkte till slut fast och hamnade i fängelse. Men allt förändrades när han träffade en tjej och gifte sig vid 27 års ålder.

- Då slutade jag nästan helt med drogerna och började leva ett vanligt liv. Jag läste till socionom och blev nästan klar, berättar han.

Men i mitten av 90-talet skilde paret sig. Livet blev för tungt för Jan Svensson och drogmissbruket blommade upp igen. Flera år följde av bostadslöshet. Till slut hamnade han på ett boende för bostadslösa på Ehrenbuschgatan i Trelleborg. Där trivdes han inte alls.

- Där pågick en negativ spiral av missbruk och kriminalitet bland de boende. Ingenting blev bättre. Jag kände att jag inte kunde stanna där. Då skulle jag dras in i den världen igen, berättar han. Total hemlöshet blev alternativet. Mellan 2001 och 2006 sov Jan Svensson i hamnen om nätterna. Hans strategi var att bli vän med personal och vakter och att aldrig ställa till med besvär.

- Om någon vakt kom fram till mig och sa att jag inte fick sitta i terminalen gick jag alltid utan protest. Sen kom jag tillbaka efter några timmar. För personalen kan det vara skrämmande med uteliggare som sover på toaletterna. Jag försökte att uppträda bra och efter ett tag visste alla vem jag var.

Det var en konstig tid i Jan Svenssons tid. Han var ständigt hög på amfetamin och oroade sig inte för morgondagen. För att försörja sitt missbruk utan att stjäla hittade han olika utvägar. En var att åka runt i Trelleborg och leta i olika containrar. Möbler och saker kunde han sedan sälja till second hand-butiker. På det sättet tjänade han några hundralappar per dag som han klarade sig på.

- Under mitt äktenskap hade jag förändrats mycket. Att gå tillbaka och börja stjäla skulle vara en stor förnedring för mig. I dag är jag stolt över att jag aldrig gjorde det under denna tid, säger han.

Han fick under denna tid kontakt med en man inom kyrkan som också satt i socialnämnden. Denne såg till att få Jan tvångsintagen på ett behandlingshem i Småland för två år sedan. Det blev början på vändningen för honom. Efter åtta månader kom han därifrån, drogfri och med en lägenhet i Trelleborg som socialtjänsten stod för. Att ha ett riktigt hem var i början förvirrande för honom. - Jag gick på en öppenvårdsavdelning på förmiddagarna. På eftermiddagarna cyklade jag planlöst omkring inne i stan. Jag glömde hela tiden bort att jag hade en lägenhet att komma hem till.

Samme man som hjälpte honom till behandling ordnade också ett jobb åt honom - på Erikshjälpen.

- Min arbetskamrater är som min familj i dag. Jag har kört med öppna kort hela tiden vilket är jätteskönt i dag. De var väldigt nervösa innan jag började jobba. Det kan man verkligen förstå. De skulle jobba med en tandlös före detta uteliggare och missbrukare. Men i dag går det bra, säger han och ler.

Jan Svensson vill också hylla Trelleborgs kommun för hur man arbetar med missbrukare.

- Det finns en generöst syn på missbrukarvård här. Jag vet ingen annan kommun som har jobbat så hårt för att hjälpa invånare med drogproblem, menar han.

Sofia Bergström

0410-545 63

sofia.bergstrom@trelleborgsallehanda.se