Hon vill lära oss att lita på lärarna
Matte- och NO-läraren Sofie Paxer började på Liljeborgsskolan vårterminen 2004. Då hade hon jobbat sina första fyra år i yrket på Örtagårdsskolan på Rosengård.
– Det var en fantastisk tid, men jag kände att jag ville ha mer pedagogiska utmaningar.
Familjen hade flyttat till Skegrie och med små barn kände Sofie Paxer att hon gärna ville jobba i hemkommunen. Det blev en heltidstjänst på Liljeborgs högstadium, där hon fick den utmaning hon hoppades på. Nu har det fackliga engagemanget delvis tagit över och sedan i höstas delar hon sin tid lika mellan lärarjobbet och Lärarförbundet, där hon de senaste tre åren har suttit i styrelsen.
– Jag blev medlem redan när jag pluggade. Jag är jättemycket föreningsmänniska och en person som engagerar mig. Som nybliven lärare har man fullt upp med det, men efter några år kände jag att jag ville vara med och förändra saker.
Den 1 mars tillträdde Sofie Paxer som ordförande efter Maria Rönn, som haft uppdraget de senaste sju åren. Några veckor senare blev skolan föremål för debatt på ett av kommunfullmäktiges möten. Sofie Paxer, som satt på åhörarplats den kvällen, gläds åt det.
– Alla tycker något om skolan och det är bra, säger hon men menar samtidigt att politikerna inte kan bestämma allt.
– Att politiker och skolledning sätter upp målen är givet. Men vägen dit måste lärarna kunna bestämma. Man måste lita på professionen och våga tro på att vi som lärare vet vad som är bäst.
Spjutspetsskolan diskuteras fortfarande. Vad tycker hon om den?
– Det är överspelat nu, jag tycker att vi måste gå vidare och titta på vad vi ska göra i framtiden. Det som var bra kan vi behålla och utveckla, säger Sofie Paxer och pekar ut mentorssystemet som något bra.
Att Sofie Paxer blev lärare tackar hon sitt föreningsengagemang, och slumpen, för. Redan när hon som Amnesty-medlem på gymnasiet åkte runt och informerade högstadieelever om föreningens arbete såddes det första fröet.
– Jag trivdes där, i klassrummet när jag fick berätta om något jag kunde. Jag tyckte om att höra vad andra tyckte och att få leda en diskussion.
Trots det hamnade hon på systemvetarutbildningen, med sommarjobb som lokalvårdare på Arbetsförmedlingen där väggarna var affischerade med budskapet: Bli lärare eller sjuksköterska. I samma veva bad en kompis om hjälp med högskoleinformation och Sofie Paxer passade på att fråga även för egen del. På två timmar hade hon ändrat hela sitt yrkesval.
– Det har jag aldrig ångrat. Eller jo, det skulle vara lönemässigt då, säger hon.