"Hon ska leva ett så normalt liv som möjligt"
- Vi kände bara ett stort lugn när vi fick beskedet, säger Emma och Krister med en mun och tittar på varandra.
Emma förklarar:
- Jag kände hela graviditeten att något var fel. När jag var gravid med våra två pojkar var allt annorlunda.
Många reagerade på parets lugn.
- Men det hjälper ju inte att gripas av panik, konstaterar Krister.
Det blev många extra ultraljud och kontroller innan lilla Trinity föddes en vecka över tiden.
- Vi fick rekommendationen att föda i Lund och det har vi aldrig ångrat, säger Emma. Annars var allt som en vanlig förlossning.
Personal från neonatal stod i beredskap att ta en titt på den lilla, men det var aldrig någon akututryckning.
- Nej, minns Emma och skakar på huvudet. Tvärtom. Hon var hos oss 1,5 timme innan de kom och hämtade henne.
- Trinity var bara lite blåare än vad hennes bröder var när de föddes, inflikar Krister. Det var också allt. Hon blev aldrig dålig.
Storebror Julius, sex år, plockar fram digitalkameran för att föreviga att Trelleborgs Allehanda är på besök. Neo, snart fyra år, tuggar på ett kex och Trinity pular med bokstäver i plast.
- Hon är väldigt tålig, konstaterar Emma när bröderna far runt i rummet.
Trinity fortsätter att plocka med bokstäverna, blir lite irriterad när hon fastnar med magnetbrickan mot bordskanten och beslutar sig för att gå och leka lite med legoklossarna i stället. Snart hörs ett brak och Krister kastar ett öga över soffkanten.
- Man måste våga släppa, säger han. Jag tror att det underlättar att Trinity har två äldre bröder.
Trinity har ettenkammarhjärta, alltså en kammare, en klaff och ett förmak. Dessutom har stora kroppspulsådern och lungvenen bytt plats. Hon saknar några vener och har dessutom ingen mjälte.
- Att bara ha en kammare är ett av de mest dödliga hjärtfelen, förklarar Emma. De flesta barnen som föds med hjärtfel, läpp-, käk- och gomspalt och saknar mjälte har dessutom kromosomavvikelser, men inte Trinity.
Efter förlossningen blev mor och dotter kvar på sjukhuset i knappt två veckor.
- Efter det har det blivit massvis av kontroller, säger Krister.
Han tittar på Julius som far runt med ett litet egenbyggt legoplan.
- Det är väl det enda negativa i det här, tillägger han, att Julius och Neo kommit i kläm när Trinity varit på kontroller och operationer.
Egentligen skulle Trinity ha hjärtopererats redan efter en vecka, men hon slapp. I stället gjordes den första operationen i januari fjor.
- Det var väl den enda gången vi varit oroliga, säger Emma och tittar på Krister.
- Efter operationen höll Trinity på att förblöda från såret och det blev en akut operation. Då var vi oroliga.
- Tur att jag inte var med, inflikar Julius.
Föräldrarna skrattar åt hans inlägg och Trinity tittar nyfiket fram för att se vad som är så roligt. När hon får syn på bokstäverna på bordet återvänder hon till dem.
- Det där är ett M, upplyser Julius innan han återgår till sitt legoplan.
I vår är en ny operationinplanerad.
- Om Trinity har otur kanske hon kommer att behöva en hjärttransplantation, men det vet vi inte. Det kanske visar sig vid nästa operation, eller så kommer det när som helst, förklarar Krister med samma lugn som föräldrarna haft sedan de fick veta att deras dotter är ett hjärtebarn.
Eftersom Trinity även hade spalt opererades hon för det under våren 2008.
- Men det syns knappt längre om man inte vet om det, konstaterar Emma och lyfter upp sin dotter i knät.
Hon drar upp tröjan och blottar ett tunt ärr mitt på bröstet.
- En kardiolog som tittade på Trinity sa "Hon ska ju egentligen inte kunna leva", berättar Emma.
- Hon tänkte nog högt när hon sa det, inflikar Krister.
- Då insåg jag att vi har en liten mirakelbaby, säger Emma och får en blöt puss på munnen av sin lilla dotter.
När Trinity var två månader skapade Emma en blogg för att dela med sig av familjens upplevelser.
- Dels för att stötta andra, men också för att skriva av mig, det är jätte-skönt, säger Emma.
De har även gått med i Familjeliv på nätet och i Hjärtebarnsföreningen.
- Och så lärde vi känna en familj från Linköping av alla ställen, berättar Krister. Deras pojke låg bredvid Trinity på barnintensiven och vi har haft kontakt sedan dess.
Innan Trinity föddes firade familjen Lundh alla hjärtans dag med en god middag. Dottern har gett februari månad en ny innebörd.
- Nu känner jag att jag vill sprida kunskap i Trelleborg och skapa ett engagemang, säger Krister.
Han och Emma ser livet med Trinity som ett spännande äventyr.
- Vi har lärt oss så mycket, säger Krister. Det är bättre om man ser det så.
Vad flickan skulle hetavar däremot ingen lätt nöt att knäcka, men det löste storebror Neo.
- Han lyckades knocka sig själv i bordet och tuppade av, berättar Krister. Inne på UMAS träffade vi en kvinnlig läkare som var Matrix-fan. När hon fick veta att han hette Neo och att det fanns en liten syster i magen, sa hon "Då måste ni döpa henne till Trinity".
Så fick det bli.
Efteråt har de fått veta att namnet betyder heligt träd på engelska.
- Kyrkoherden K-G Lundmark, som vi bodde granne med tidigare, berättade att bibliskt betyder det den tredje och det är ju helgjutet, säger Krister med ett leende.
Redan när Trinitys hjärtfelkonstaterades vid ultraljudet erbjöds föräldrarna psykologhjälp. En hjälp som fortfarande finns tillgänglig, men som ingen av dem känt behov av.
- Vi har ett stort stöd från hjärtavdelningen där Trinity har sitt eget team, vi frågar mycket och får alltid svar, säger Emma.
Livet med hjärtebarnet Trinity är inte så annorlunda mot livet som förälder till Neo och Julius tycker Emma och Krister.
- Hon behöver lite fler vaccinationer och kontroller. Och så sover hon mer.
Trinity har hunnit bli 17 månader och i höst väntar inskolning på dagis.
- Hon ska leva ett så normalt liv som det bara går, säger Krister. n
