Hon ser OS som ett gott tecken

Det har hon gjort åtskilligt, bland annat med boken Tecknens rike, utgiven första gången 1989, och den vackra volymen om musikinstrumentet Qin, som gavs ut för två år sedan. Båda blev kritikerrosade och har belönats med Augustpriset.

- Det finns en del enfaldiga européer som tror att man kan klara sig utmärkt med hjälp av tolk i Kina och ändå förstå kulturhistorien och folket. Det är fel. Om man så bara lär sig att hälsa och studerar enkla tecken så vidgas ens värld betydligt, menar Cecilia Lindqvist, som har en charmig gammal stuga med tre rum, och vackra stockrosor i en lummig trädgård.

- Här är så skönt, men jag hinner aldrig skriva när jag är här. Blommorna och träden ska skötas, pustar hon och inviterar oss till en kopp kinesiskt te i det rymliga köket, som förr i tiden var ladugård. Cecilia Lindqvist räknas till en av vårt lands främsta Kinakännare. Förutom språkstudier i kinesiska har hon läst konsthistoria och historia i Stockholm. Under åren 1961-1962 studerade hon musik i Peking, framför allt stränginstrumentet Qin.

I onsdags fick Cecilia Lindqvist ett överraskande besök i sommarbostaden.

Gästen var Siri Kalnins, som tidigare haft ett toppjobb på FN, Förenta nationerna, i Schweiz. Kalnins kom i sällskap med sin dotter, scenografen Aïda Kalnins.

Siri Kalnins läser kinesiska vid universitetet i Genève. Men Kalnins är inte vilken student som helst: Hon är 92 år år fyllda och har läst språket intensivt under flera år.

Varje morgon, innan föreläsningarna börjar, knäpper Siri på sin dator och tränar språkkunskaper i kinesisk dialog, anförtror hon. Mötet med Lindqvist gjorde henne på gott humör. Till den grad att hon tindrade länge med ögonen.

- Fantastiskt att jag nu har fått träffa Cecilia Lindqvist. Hennes böcker betyder så mycket för mig. Jag ser fram emot att läsa den kinesiska utgåvan av Qin när den kommer ut i mars nästa år, säger Siri Kalnins och slår ut med händerna.

Uppskattningen kändes ömsesidig när TA sammanförde Kinakännaren och den hängivna studenten.

Gemensam nämnare för de båda driftiga damerna är passionen; Cecilia Lindqvist för sina böcker och Siri Kalnins för att fler ska börja studera språket:

- En av mina drömmar är att fler förskolor runt om i världen börjar undervisa barnen i kinesiska, säger Siri med blygsam blick.

Eftermiddagssamtalet spinner vidare hemma i Cecilia Lindqvists kök.

Mer te serveras i kopparna och värdinnan ger livfullt glimtar från resor med sin före detta man, författaren Sven Lindqvist och deras gemensamma son Aron.

Färder till Sydamerika under 1960-talet med den egna bilen på slingrande vägar i Peru . Bildningsresor i Kina och vistelser i Indien, som gav insikt om vilken avgrund som kan skilja mellan högsta och lägsta kast.

Allt detta får Siri Kalnins höra när den berättarglada Cecilia minns hur hon fick det sensationella tillfället att fotografera den då precis mördade marxistiske revolutionären Che Guevara. Platsen var Vallegrande i Bolivia, hösten 1967, då hon befann sig där med maken Sven och sonen Aron. Cecilia Lindqvist tror att de olympiska spelen kan väcka västerlandets intresse för Kina. Hon tror att det jättelika evenemanget, som inleds i Peking i dag, kan bli en injektion för landet.

- Det är på tiden! Kina har äntligen återtagit sin plats, en ledande position i världen. En sådan placering som Japan haft länge. Det är bra att Kina kommer fram, tack vare OS, säger Lindqvist.

Därefter fortsätter hon:

- Pratet om bojkott av de olympiska spelen med anledning av Kinas syn på mänskliga rättigheter är svårt att förstå. Hur ska man kunna skapa förståelse mellan länder mellan öst och väst om man inte gör något tillsammans? OS kan bana vägen till Kinas kontakter med andra länder.