Hon sätter fart på alla i byn
Det är torsdagskväll och mörkt i den lilla byn. I en av de gamla gårdarna väntar Ulla-Britt Olofsson. Hon har nyss kommit hem från jobbet och ska om en stund upp till kyrkstugan och syföreningen. Annars är hennes stora engagemang mest knutet till Södra Åbys hembygdsförening.
– Medlemmarna i den kyrkliga syföreningen har blivit gamla. Syföreningen riskerade att dö ut och den har bara sex år kvar till hundraårsfirandet. Man kan ju inte bara låta den gå i graven, säger Ulla-Britt Olofsson och konstaterar att det mycket väl kan ha varit hennes farmor Klara som var med och startade syföreningen i början av förra seklet.
Hon har ordentliga rötter i byn. Släktforskning har visat att hennes förfäder funnits här åtminstone sedan 1600-talet. Men det var långt ifrån självklart att Ulla-Britt Olofsson skulle komma tillbaka till sin gamla hemby.
– Men så fick jag ett jobb på Trelleborgs lasarett och tänkte att jag kan väl ta det, säger Ulla-Britt Olofsson som under en period bodde i Trollhättan och arbetade på lasarettet där.
Det var också där hon träffade maken Tony Olofsson.
– Jag fastnade i hissen och han kom och plockade ut mig. Han är elektriker, säger hon med ett leende.
Gården som hon och maken Tony Olofsson bor i är den gamla möllaregården och den ägdes av hennes föräldrar.
– Min pappa hade bestämt att han skulle välta den för den var i så dåligt skick. Men Tony ville renovera den. Det var 1970. Så vi har bott här i 40 år. Då var vi nästan yngst i byn. Nu är vi väl nästan äldst, säger Ulla-Britt Olofsson och konstaterar att det under senare år flyttat in väldigt många nya familjer i byn.
Och många blir förvånade över hur mycket det händer i lilla Södra Åby. Ulla-Britt Olofsson drar det årliga schemat för byns aktiviteter: "Maj i byn", då det sjungs gamla visor och äts äggakaka, byaloppis, mölledag och gemensamt firande av första advent.
– Då sätter vi en flotte i vanningen med gran och tända ljus. Sen värmer vi glögg över öppen eld. Får vi in fler tips får vi väl göra det också. Det gäller att vara lyhörd, säger hon och kommer på att en sommardans på lövad bana också hade varit trevligt.
Hon försöker vara med på det mesta men även om hon är ordförande i hembygdsföreningen vill hon inte hålla i allt.
– Jag brukar se till att någon annan håller i aktiviteterna, säger hon och berättar att när idén om att starta en trädgårdscirkel i byn kom upp gick hon genast till en trädgårdsintresserad granne och frågade om hon kunde tänka sig att hålla i den.
Det senaste tillskottet bland aktiviteterna är en gemensam promenadkväll för byns invånare.
– Alla är ju ute och promenerar om kvällarna och så möter man varandra och bara hejar. Nu ses vi en kväll i veckan och går tillsammans istället. Då vågar man sig också längre utanför byn.
Promenadkvällarna är på väg att utvecklas till en hälsocirkel.
– Jag har en god vän som är hälsocoach och hon ska komma och föreläsa om motion och om nyttig och lättlagad mat.
Ulla-Britt Olofsson har sin teori om varför byn är så levande.
– För det första är det en av de sista rundbyarna. Här är insprängt gårdar och hus och byn har haft otroligt mycket hantverk. Det har funnits både smedja, vagnmakare, tre skräddare, bagare, bank, post, sadelmakare, telefonstation och två affärer. Min farfar brukade stå utanför affären och spela fiol och så hade ungdomarna dans där. Det verkar ha varit väldigt trevligt här alltid, säger hon.
Att hon har en stor del i att byn är så levande i dag vill hon inte riktigt kännas vid.
– Hade det inte varit jag så hade det varit någon annan. Men visst jag är kanske lite miljöskadad från mitt jobb, säger hon.
Arbetet är på Månstorpshemmet i Västra Ingelstad där hon har hand om de dagliga aktiviteterna för de äldre. Och även där är det gott om aktiviteter.
– Jag tycker att folk ska vara aktiva. Är man aktiv, då aktiveras hjärnan, säger Ulla-Britt Olofsson och berättar att de äldre får utöva både sittjympa, sittyoga och sitt-Qi Gong.