Hon ger röst åt männen

– När man märker att alla nappar på det man tänker då känns det så bra, säger Christine Persson.

Klockan är strax efter 19 en måndagskväll och körens medlemmar har samlats i ABF-huset. Sången och det ackompanjerande pianot ekar i korridoren på tredje våningen.

– Bra, då kände sig alla säkra där. Nu tar vi vers fyra på ”When the saints”, säger Christine Persson och alla herrar bläddrar i sina pärmar.

Efteråt lyser Christine Perssons ögon och hon spricker upp ett stort leende. Allting föll på plats.

– Ja, bra. Jättebra!

I snart åtta år har hon lett och dirigerat medlemmarna i Trelleborgs manskör. Själv har hon sjungit sedan hon var barn. Både hennes farfars far och farfar var kantorer i Räng.

– Så körsången har funnits där alltid. Jag har skolat rösten privat också för jag älskar att sjunga, säger hon och berättar att hon gärna sjunger när hon planterar grönsaker hemma på gården i Räng.

– Då försöker jag sjunga tekniskt rätt för att hålla det igång.

Som körledare handlar det mest om att få andra att sjunga rätt och att ”få ihop det”, som Christine Persson säger. Hon halkade in på banan som körledare efter att ha blivit erbjuden att vikariera för PRO-kören i Vellinge. Sedan kontaktade Trelleborgs manskör henne.

– De hade blivit av med sin ledare. Jag hade aldrig träffat dem tidigare men övade in några sånger med dem. Sen blev jag kvar, konstaterar Christine Persson som menar att hon har utvecklats tillsammans med kören.

– Jag har också en kusin som är utbildad sångpedagog och som alltid har hållit på med körer. Av honom har jag lärt mig mycket och honom kan jag alltid rådfråga. Sen har Gudrun i Vellinge församling varit min mentor.

Just nu håller manskören på att öva för fullt inför en ”tradjazzkörkonsert” som man ska ha tillsammans med flera andra körer och ett tradjazzband.

– Det är ingen normal kombination och helt annorlunda än det vi brukar göra. Det är roligt att bryta av lite.

Efter knappt en timme börjar körmedlemmarna bli nöjda. Några har redan droppat av, andra ser fram emot en stunds fika.

– Det är viktigt att vila rösten och passa på att prata om annat också. Vi har väldigt roligt ihop. Det är en social samvaro samtidigt som vi har som mål att lära oss sångerna, säger Christine Persson.

Som körledare tycker hon att det är viktigt att fånga upp alla i gruppen.

– Jag försöker vara positiv och vara rakt på sak. Det är viktigt att få med alla och visa att alla är lika viktiga. Därför gäller det att vara öppen och framför allt, att ha roligt.

Klockan är strax efter 19 en måndagskväll och körens medlemmar har samlats i ABF-huset. Sången och det ackompanjerande pianot ekar i korridoren på tredje våningen.

– Bra, då kände sig alla säkra där. Nu tar vi vers fyra på ”When the saints”, säger Christine Persson och alla herrar bläddrar i sina pärmar.

Efteråt lyser Christine Perssons ögon och hon spricker upp ett stort leende. Allting föll på plats.

– Ja, bra. Jättebra!

I snart åtta år har hon lett och dirigerat medlemmarna i Trelleborgs manskör. Själv har hon sjungit sedan hon var barn. Både hennes farfars far och farfar var kantorer i Räng.

– Så körsången har funnits där alltid. Jag har skolat rösten privat också för jag älskar att sjunga, säger hon och berättar att hon gärna sjunger när hon planterar grönsaker hemma på gården i Räng.

– Då försöker jag sjunga tekniskt rätt för att hålla det igång.

Som körledare handlar det mest om att få andra att sjunga rätt och att ”få ihop det”, som Christine Persson säger. Hon halkade in på banan som körledare efter att ha blivit erbjuden att vikariera för PRO-kören i Vellinge. Sedan kontaktade Trelleborgs manskör henne.

– De hade blivit av med sin ledare. Jag hade aldrig träffat dem tidigare men övade in några sånger med dem. Sen blev jag kvar, konstaterar Christine Persson som menar att hon har utvecklats tillsammans med kören.

– Jag har också en kusin som är utbildad sångpedagog och som alltid har hållit på med körer. Av honom har jag lärt mig mycket och honom kan jag alltid rådfråga. Sen har Gudrun i Vellinge församling varit min mentor.

Just nu håller manskören på att öva för fullt inför en ”tradjazzkörkonsert” som man ska ha tillsammans med flera andra körer och ett tradjazzband.

– Det är ingen normal kombination och helt annorlunda än det vi brukar göra. Det är roligt att bryta av lite.

Efter knappt en timme börjar körmedlemmarna bli nöjda. Några har redan droppat av, andra ser fram emot en stunds fika.

– Det är viktigt att vila rösten och passa på att prata om annat också. Vi har väldigt roligt ihop. Det är en social samvaro samtidigt som vi har som mål att lära oss sångerna, säger Christine Persson.

Som körledare tycker hon att det är viktigt att fånga upp alla i gruppen.

– Jag försöker vara positiv och vara rakt på sak. Det är viktigt att få med alla och visa att alla är lika viktiga. Därför gäller det att vara öppen och framför allt, att ha roligt.