Hon är spindeln i nätet

Från den sydvästra delen av Canada kom hon fyra år gammal till Sverige.

Tillsammans med sina svenska föräldrar och tre systrar flyttade Rebecca Segerhagen till nordliga Kiruna.

Efter några år på de nordliga breddgraderna bar det iväg söderut till Stockholm. Nästa gång gick flyttlasset till Trelleborg, där hennes pappa Bengt fått uppdraget att vara med och anlägga Trelleborgs nya reningsverk. Då var Rebecca åtta år.

Pappa var ingenjör och hade först lockats över Atlanten för att arbeta i Vancouver.

Mamma Margareta var hemmafru och hängde med tillsammans med de fyra döttrarna.

– Intresset för kultur fick jag hemifrån. Det kom naturligt. Pappa var bildkonstnär vid sidan av sitt jobb, målade tavlor och gjorde skulpturer. Mamma dansade balett när hon var ung och hann till och med turnéer, bland annat till Kuba, berättar Rebecca när vi träffar henne för ett samtal.

Klädd i kastanjebrun kjol och tröja och med en leopardmönstrad scharfs sätter hon sig tillrätta i en av 50-tals stolarna som står i hennes rum i Parken.

– Jag är uppfostrad att ha en positiv livssyn. Det präglar mig. Finns det något som jag värdesätter och försöker leva efter så är det eftertanke och spontanitet. Med eftertanke menar jag att man ska reflektera över det man gör och samtidigt vara spontan. Det är en bra kombination, säger hon.

Pilevallskolan i Trelleborg var länge hennes arbetsplats. Där jobbade hon som biträdande rektor.

– Det var härligt att arbeta på Pilevall med fin gemenskap. Men det är också skönt att komma vidare. Göra nya saker, säger hon.

Sexton månader har gått sedan Rebecca fick ett nytt arbete: kultursekreterare och dessutom ansvarig för kommunägda Parken, tidigare Folkets park.

– Privat har jag alltid varit en stor konsument av kultur, slukat böcker och sett massvis med teatrar. När jag var 21 år var jag med om att starta Trelleborgs teaterförening, berättar Rebecca, som även hunnit spela dockteater under Mikaeli marknad. Den för länge sedan insomnade Söderslättsteatern var Rebecca med i. Under 1970-talet spelade hon med i flera uppsättningar där, skrivna av bland andra dramatikern Anton Tjechov och Eugène Ionesco.

På fritiden när hon inte skötte skoladministrationen gick hon in för att lära sig spela cello. Det gjorde hon i tio år, mellan 1985 och 1995.

– Det var roligt och spännande att lära sig att spela ett instrument som vuxen. Fantastiskt att få ljud i cellon och spela musik. Roligt var det även att lära sig läsa noter. Vi var en grupp musiker som spelade på bröllop och andra tillställningar. Det var kul!

Trelleborg är hennes epicentrum. Här bor och jobbar hon. Sedan tio år lever hon i en villa på Ripagatan, tillsammans med sönerna Victor, 18 år, Sebastian 20 och sambon Mats Hansson.

Privat gillar Rebecca att resa. Åtskilliga semestrar har hon och familjen tillbringat i Europa. Bilresor längs Medelhavskusten har gett många fina minnen. Kuba besökte hon förra året. Nästa steg är att åka till Indien. Till Goa.

– Där ska jag åka till ett tempel för att stanna där några dagar. En utflykt till Maldiverna är också inplanerad, berättar hon entusiastiskt.

På hennes skrivbord i tjänsterummet i Parken ligger almanackan uppslagen. Den är full av inbokade möten och evenemang. Datorn är påslagen. På den redigeras kulturkalendern som ges ut en gång i månaden. Snart blir det en folder om kulturlivet i Trelleborg, som ska distribueras till nyinflyttade.

– Visst händer det mycket i Trelleborg. Som kulturstad har Trelleborg utvecklats och kan förstås bli ännu bättre. Det finns amatörteatrar, två musikkårer, en symfoniorkester och mycket mera. Men det räcker inte.Artister och musiker måste komma hit utifrån för att göra gästspel. Det får precis som de lokala kulturevenemangen fart på utbudet, säger hon.

Många minns säkert när Parken skulle invigas i december och Peps Persson lämnade återbud i sista stund. En tom scen var rena skräckscenariot. Räddningen blev när Malmöbandet Sir Åsling fick hoppa in för Peps.

Det var tuffa timmar och mardrömslika dygn innan allt var fixat när megastjärnan Peps ställde in. Rebecca gav sig inte i första taget. Det gällde att genomföra invigningsprogrammet - utan Peps.

– En av mina egenskaper är att jag är envis och ger inte upp i första taget. Det är både plus och minus. Jag är snabb, kanske lite väl snabb ibland. Det handlar om att kunna genomföra evenemang även om det inte blir som man tänkt sig från första början.

Kultur är viktigt att värna om. Det tycker Rebecca. Håller Parken-fanan högt. Men det är inte kultur i största allmänhet som förespråkas. Kultur som någon flummig, tramsig eller lustig form av underhållning hon menar. I stället tittar hon allvarligt och ruskar om sitt hår innan hon utbrister:

– Det finns ett bildningsvärde i all form av kultur. Det finns för det mesta alltid ett moraliskt budskap, ett försök att visa värden och normer. Det kan handla om medmänsklighet på teaterscenen eller andra uttryck, både för barn och vuxna.

Samtidigt som hon är nöjd med sitt arbete tycker hon ändå att det borde finnas fler tjänster inom kultursektorn i Trelleborg.

– Min tjänst är delad. Jag är både kultursekreterare och ansvarig för Parken. I andra kommuner som är i samma storlek som Trelleborg finns det oftast en heltidstjänst för kultursekreteraren. Så är det inte i Trelleborg. Det är synd, eftersom vi skulle vinna mer på en heltidstjänst. Eller någon som arbetade enbart med barnkultur, säger hon

På frågan vad Rebecca gör om tio år svarar hon efter en halv minuts tystnad. Sedan blixtrar det till i hennes ögon. Hon ler.

– Det vet jag inte. Man vet aldrig vilket tåg man sätter sig på. Det får framtiden utvisa. Nu vill jag satsa på kulturen i Trelleborg. Just nu brinner jag för detta.

Johan Persson

0410-545 34

johan.persson@allehandasyd.se