Hennes hem försvann i gasolyckan

Tre månader tidigare hade Dagmar Hersby flyttat från ett hus på Stavstensvägen i Trelleborg till lägenheten på bottenvåningen i en villa på Karsholmsgatan i Malmö. Hon driver en egen firma som redovisningskonsult och på förmiddagen den 14 november satt Dagmar hemma och arbetade. Vid lunch gick hon ut med sin egen hund och dotterns valp som hon passade. När hon kom tillbaka en kort stund senare hörde hon ett konstigt ljud.

- Jag kunde först inte riktigt förstå var det kom ifrån, berättar Dagmar och beskriver ett högt och tydligt pysande ljud. Hon trodde först det rörde sig om forsande vatten men tyckte ändå inte att det lät som det. Till slut lokaliserade hon ljudet från ett skåp på väggen ovanför källartrappan.

- Jag tänkte att det kanske kunde vara gas, berättar Dagmar som sedan började ringa runt.

Först till sin hyresvärd som lovade att komma snart.

- Jag hade ju tack och lov med mig telefonen, säger Dagmar som för övrigt bara hade sina kläder, en jacka, några hundbajspåsar och nycklarna med sig från huset. Att det skulle vara någon risk för explosion tänkte hon inte direkt på. Men att läckande gas är farligt visste hon ju och kontaktade till slut SOS Alarm som skickade räddningstjänsten. Men innan de hann komma gick Dagmar närmare huset och kände en svag gaslukt.

- Det var bara några minuter innan det small, fortsätter hon och tillägger att hon nu lärt sig att man alltid ska vänta på hjälp när man är osäker på en fara. I stället för att försöka vara duktig och fixa det själv.

- Det kunde ju kostat mitt liv, konstaterar hon.

Hundarna hade hon bundit vid en lyktstolpe en bit från huset och hon gick dit för att möta upp räddningstjänsten. Hon hann precis fram till hundarna när hon hörde och kände den kraftiga smällen.

- Jag fick smällen här, säger hon och tar sig för sin vänstra skuldra. Sen vände jag mig och om såg en hög, spetsig eld- och rökpelare.

Första känslan Dagmar fick var ilska. Ilska över att räddningstjänsten inte kommit tidigare.

En stund efter explosionen blev hon hämtad av sin ena dotter och fick följa med till hennes lägenhet. Där stannade hon i två nätter. Därefter har hon fått tillfälligt tak över huvudet på ett hotell bekostat av försäkringsbolaget.

Något nytt permanent boende har hon ännu inte fått. Försäkringsbolaget har bara sagt sig kunna erbjuda ett möblerat andrahandsboende och även det är svårt eftersom Dagmar har en hund.

Nu har hon bestämt sig för att återvända till Trelleborg.

- Allt jag ägde fanns i det där huset. Och bilen stod parkerad utanför, säger hon.

Hon har börjat ringa runt till hyresvärdar i Trelleborg, men ännu inte fått napp.

- Jag hoppas att det är någon som vill hyra ut till mig. Gärna en marklägenhet eller ett litet hus. Drömmen är att ha någonstans att bo där jag kan ha en julgran till jul och inte behöva sitta på hotellrum, säger hon.

Jenny Isaksson

0410-545 27

jenny. isaksson

@trelleborgsallehanda.se