Han har sett världen genom handbollen

Darko Pranjic var 18 år när kriget i före detta Jugoslavien bröt ut. Då hade han redan spelat handboll på elitnivå i två år, men han blev inkallad som soldat. I ungefär ett år deltog han i kriget, sen bestämde han sig för att fortsätta med idrotten istället.

– Jag har spelat i Spanien, Frankrike, Tyskland och Italien, berättar Darko Pranjic.

Han är kroat, född och uppvuxen i det som idag är Bosnien och han växlar ständigt mellan olika språk. Kommer han inte på vad något heter på svenska låter han sig inte stoppas utan säger det istället på engelska eller tyska.

I Trelleborg har Darko Pranjic bott sedan augusti i fjor. Innan dess hade han enbart besökt Sverige, eller närmare bestämt Göteborg och Uddevalla, för att spela match.

– När jag var ung var jag kompis med Damir Alkic, som spelade i IFK Trelleborg du vet. Vi tappade kontakten men så kom han och hälsade på mig i mitt hus i Kroatien. Han undrade varför jag inte hade någon fru och berättade att han hade någon han ville presentera mig för.

Sagt och gjort. Darko Pranjic fick träffa Emina, som ursprungligen kommer från Serbien men då bodde med hela sin familj i Trelleborg.

– Det var kärlek vid första ögonkastet, säger Darko Pranjic.

I ett helt år höll de kärleken vid liv genom korta intensiva besök. En gång i månaden flög han från Italien till Sverige. Träningar och matcher gjorde att han kunde stanna max fem dagar åt gången. När hans kontrakt i Italien gick ut valde han att flytta till Emina.

– Hon hade fast jobb så det var bäst så.

Men nu saknar Darko Pranjic handbollen. Han har spelat lite i Skurup, mest på skoj, och har haft lite kontakt angående tränarjobb med klubbar både i Skåne och i Danmark, men inget är klart.

– Det är svårt. Handbollen är inte lika stor i Sverige som på andra ställen i Europa. Jag kanske kan träna ett pojk- eller flicklag, men att ha det som jobb är inte lika lätt.

Skillnaden mellan södra och norra Europa blev tydlig även på andra plan genom flytten. De första månaderna saknade Darko Pranjic solen och värmen.

– Men nu har jag fått kompisar här, och barn, säger han och visar mobilbilden på dottern Emmi som vid tidpunkten för intervjun är drygt en månad gammal.

Nu är han nöjd med att ha hamnat i Trelleborg.

– Jag tycker att vi måste tacka Sverige för att vi får möjlighet att komma hit. I vårt land, eller i Italien eller Spanien, skulle man inte ha accepterat så mycket invandrare som Sverige gör. Människor har en positiv personlighet här.

– Men många invandrare accepterar inte de svenska reglerna. Det är därför det är bra att gå på sfi och få lära sig även den svenska kulturen. Om jag spelar i ett land måste jag prata deras språk.

Närmast drömmer Darko Pranjic om ett jobb. Han är för stolt för att leva på bidrag från socialen, säger han. Om ekonomin tillåter vill han ta med sig familjen på semester till strandhuset som han fortfarande har kvar.

– Jag saknar Kroatien, men där finns mycket problem. Arbetslösheten är hög och det finns mycket korruption i regeringen, säger han.