"Han har oss här hemma men sitt liv och sina vänner längs vägarna"

– Det här jobbet är en livsstil för honom, förklarar Albins fru Ika. Han har oss här hemma men sitt liv och sina vänner längs vägarna. Jag brukar säga att jag är gift ensamstående, tillägger hon och ler.

Ika jobbar sen många år tillbaka som telefonist på taxi i Trelleborg. Hennes arbetstider varierar mellan dagar och kvällar och vardagar och helger.

– Ibland möts Albin och jag i dörren, när han kommer hem och jag är på väg till jobbet, säger hon. Vissa helger träffas vi bara ett par timmar.

Vill man träffa Albin blir det oftast per telefon.

– Vi pratar jättemycket i telefon, säger Ika. Mycket mer än vi pratar när båda är hemma. Det har vi alltid gjort. Jag kommer ihåg i början när vi var nyförälskade, tillägger hon och ler vid minnet. Då fanns det ju inga mobiler så Albin hade en hel bärkasse med enkronor till telefonautomaten med sig i bilen, för att kunna ringa.

Ika och Albin fick fyra barn under fyra och ett halvt år.

– Det var jättejobbigt att ha hand om barnen så gott som själv, berättar Ika. Samtidigt var det positivt att Albin fortsatte jobba som han gör, för det innebar att jag kunde vara hemma elva år med barnen.

Eftersom familjen inte upplevt en vardag med nio-till-fem-jobb måndag till fredag, har de svårt att föreställa sig hur det skulle se ut.

– Vi har levt så här i 24 år, säger Ika.

Barnen instämmer:

– Vi vet ju inget annat.

– Jag trivs med det här livet som vi lever. Jag har mitt liv i veckorna och så ses vi till helgen. Jag och barnen har våra rutiner och när Albin kommer hem så är det fortfarande de som gäller. Det är mina regler som gällt och gäller för barnen. Jag bestämmer och han får anpassa sig efter det.

Hur är det att växa upp utan att ha pappa hemma?

– Visst kändes det tråkigt ibland när man var liten, säger Hampus. Men vi uppskattar honom desto mer när han kommer hem.

Men alla barn har hängt med Albin på lastbilsturer under uppväxten.

– Vi åkte med på loven, berättar Johanna.

– Det var riktigt kul och spännande. Man tyckte det var häftigare än många andra föräldrars jobb.

– Jag har alltid velat bli lastbilschaufför, säger Hampus. Det känns mycket friare än att ha ett vanligt jobb hemma.

Eftersom Albin och Hampus delar samma intresse brukar de åka runt på träffar tillsammans. Veckan innan midsommar var de till exempel på lastbilsträff på High Chaparall.

Ser ni någon särskild fördel med det här livet ni lever?

– Vi bråkar aldrig, säger Ika. Visst händer det att jag hänger upp mig på något och då ringer jag bums. Men svarar han inte då så hinner det gå över.

Barnen är vana att hjälpa till mycket hemma och ställa upp för varandra.

– Vi har alltid varit kompisar och väldigt sammansvetsade, säger Linus. Fast alla inte bor hemma träffas vi fortfarande mycket.

Hur tror du det blir när barnen flyttar ut?

– Jag började fundera på det för ett par år sedan och kom fram till att jag inte tänker sitta här hemma själv, säger Ika. Då bestämde jag mig för att skaffa en hobby. Det blev Scrapbooking. Jag åker runt på träffar och så och sitter och pysslar i flera timmar och umgås med människor med samma intresse. Det är otroligt kul.

I höstas skadade Albin ett knä, då han föll från lastbryggan, och var sjukskriven i drygt fyra månader.

– Det var en prövning för oss, berättar Ika. Hur skulle vi klara av att vara hemma båda två? Men det gjorde vi.