Han ger en bild av tiden i flyktinglägret

Tätt, tätt och med stora kärl på huvudet och i händerna står kvinnorna i en oändligt lång kö. Bilden visar hur det såg ut inför en av veckans två matutdelningar i flyktinglägret. Alla är barfota och marken är täckt av gyttja. Målet för dem är en ranson palmolja, ris och torkad fisk.

– Först stod de innanför taggtråd men flyktingarna skadade sig så illa på taggarna så vi satte upp järnvägsräls en lagom bit upp för att de skulle stå i ordentliga led, berättar Lars Frost som var 22 år då han ansökte om att bli FN-soldat i dåvarande Republiken Kongo.

Den svenska basen som skulle hjälpa till att få ordning i landet som nyss blivit självständigt låg i provinsen Katanga. En politisk kris ledde till att de boende i Katanga förklarade sig självständiga och oroligheter utbröt. Enligt Lars Frost förföljde katangeserna folk från andra områden som bodde i provinsen.

– Det handlade om avundsjuka. Det var bland annat balubas som var skickliga affärsmän som blev bortjagade och de sökte skydd hos oss på vår bas, säger Lars Frost och berättar om flyktinglägret som plötsligt uppstod i ett parkområde intill den svenska basen.

De omkring 450 svenska FN-soldaterna fick arrangera flyktinglägret och bland annat se till att människorna som sökte skydd där fick mat. Till slut vistades enligt Lars Frost mellan 40 000 och 50 000 flyktingar i lägret.

– Det var inte riskfritt att vara där. Det fanns olika stammar och olika politiska och religiösa uppfattningar bland dem som bodde i lägret. En del var även kriminella.

Varje tisdag och fredag delades det ut matransoner. Lars Frost var en av dem som skulle hålla ordning på folkmassorna som köade för sin ranson.

– De kunde börja köa redan klockan två på natten när vi började dela ut maten klockan åtta på morgonen, säger han och förklarar att vissa försökte tränga sig i kön och att det då kunde bli oroligheter.

Lars Frost menar att den svenska insatsen i Kongo aldrig uppmärksammats ordentligt. Nu har han gjort förstoringar av sina egna och kollegan Silve Almgrens fotografier från tiden i Kongo. Bilderna finns som en skärmutställning på biblioteket i Trelleborg.

– Det var så mycket vi gjorde i flyktinglägret och det har aldrig nämnts ett ord om det. Nu när det är så mycket om Afrikas horn så tänkte jag att många inte vet hur det är att vara flykting i ett sånt här läger. Det hoppas jag att man kan få lite förståelse för genom våra bilder.