Han bytte golfbanan till ishallen
Efter 15 år som banskötare på Tegelberga golfklubb längtade Bodarpsbon Micke Hansson efter att göra något annat. Han såg en annons för en vaktmästartjänst på fritidsförvaltningen i Trelleborg och sökte. Nu är han av fyra personer som sköter ismaskinen på Södan.
– Jag utgår från Vångavallen på sommarhalvåret och ishallen på vinterhalvåret fast det blir ju mer och mer överlappande när fotbollssäsongen blir längre, säger Micke Hansson när han träffar TA i hallen där ismaskinen står parkerad mellan spolningarna, eller "bakom kulisserna" som han säger.
Under åren på golfbanorna lärde Micke Hansson känna massor av människor. Likadant är det i ishallen. Främst är det tränare och föräldrar som stannar och snackar, men det händer även på allmänhetens åkning.
– Det är mer social kontakt här än på fotbollsplanerna. Allmänhetens åkning har blivit mer och mer populärt sedan jag började här säsongen 2006-2007. Och nu när hockeyn inte har lika många lag har en del privatpersoner börjat hyra hallen. Det är kul, att de kan lattja här lika gärna som i en idrottshall i stan.
Micke Hansson ser både för- och nackdelar när han jämför jobbet som banskötare med vaktmästartjänsten. Båda innebär helgskift, men han föredrar att jobba helg under årets mörka månader som han får göra i ishallen.
– I oktober, november, december och januari är det rätt så skönt att vara här inne. De helgerna försvinner bara sådär, säger han och knäpper med fingrarna.
– Men i mars, när det börjar bli fint väder, är det inte lika kul med att vara inomhus med isen.
När Micke Hansson blev anställd hade han knappt sett åt en ismaskin innan, än mindre kört en. Men det var inte så svårt att lära sig.
– Nej, det gäller att tänka som maskinen tänker. Sen hittar man sina egna knep. Alla som jobbar här kör efter samma ordning, men justeringarna i maskinen har inte en enda av oss samma. Jag har haft nytta av min nyfikenhet.
Tio-elva minuter tar det att spola hela isen. Som minst är det tio minuter mellan hockeyträningarna.
– Kör man som en dåre hinner man, men jag brukar inte bry mig om att de undrar om jag inte är klar än, säger Micke Hansson.
Ismaskinen drivs av el och hydralik och under huven sitter 40 stycken sexvoltsbatterier. Grunden till maskinen är hämtad från amerikanska militärjeepar. Micke Hansson uppskattar maxhastigheten till 15 kilometer i timmen, men så fort kör han aldrig på den dubbdäcksförsedda maskinen.
– Jag kör väl kanske i sex kilometer i timmen som mest, annars kasar man ju in i sargen.
Har du gjort det någon gång?
– Ja, det kan väl hända att jag har gjort när jag skulle svänga någon gång.
Sitt arbete till trots – eller kanske just med anledning av det – har Micke Hansson sällan på sig skridskor. Det är inte som under åren på golfbanan, när han själv spelade golf lite då och då.
– Även om man var ledig så blev det lite som om man jobbade när man gick där på banorna. Hockey har jag alltid gillat men aldrig spelat, så att jobba här blir ett sätt att få vara med på gamla dar!
– Fast fram tills i fjor stod jag i mål i hockey-bockey inne i Malmö. Men det har vi fått sluta med nu, det fanns inga serier kvar som vi kunde spela i.
