Gunnar fast i sitt hem
Gunnar Wass är sedan 2,5 år tillbaka rullstolsburen. På grund av en följdsjukdom till diabetes är han helt beroende av sin rullstol för att kunna leva ett normalt liv. Förra veckan installerade kommunen en ramp så att Gunnar Wass ska kunna ta sig in och ut ur bostaden. Rampen betalades av kommunen med så kallat bostadsanpassningsbidrag. Men trots det kan Gunnar Wass inte ta sig ut.
– Det här är det stora kruxet i den här affären, säger Gunnar Wass och pekar på tröskeln vid ytterdörren.
I december förra året köpte Gunnar Wass en bostadsrätt i form av ett radhus på Spättgränd. Bostaden passar Gunnar Wass perfekt eftersom han på bottenvåningen på egen hand kan ta sig runt till kök, toalett, vardagsrum och sovrum med sin rullstol.
Men för att kunna ta sig in och ut ur bostaden behövde Gunnar Wass en ramp.
Tre veckor innan han flyttade in i huset skickade han därför in en ansökan till kommunens fastighetsförvaltning om bostadsanpassningsbidrag. Med sin ansökan skickade han även in en offert på vad arbetet skulle kosta och i offerten fanns även en plåt specificerad som skulle läggas vid tröskeln för att Gunnar skulle kunna ta sig ut.
– Företaget som offererade rampen skrev att det finns behov av en plåt över tröskeln, säger Gunnar Wass. Första mars flyttade Gunnar Wass in i sin nya bostad. För att vara berättigad till bostadsanpassningsbidrag var behovet av ramp tvunget att styrkas av en arbetsterapeut från kommunen. Terapeuten konstaterade vid ett besök redan på inflyttningsdagen att det fanns behov av en ramp samt av en kil för att Gunnar Wass skulle kunna ta sig över tröskeln.
I onsdags stod så den nya rampen färdig.
Rampen byggdes av kommunen och arbetarna konstaterade även de att det behövdes en kil vid ytterdörren för att Gunnar Wass skulle kunna ta sig ut.
– Alla som varit här har påtalat att det måste finnas en justering vid tröskeln vid dörren, säger Gunnar Wass.
Men någon kil eller plåt blev det inte. Det stod nämligen inte specificerat i Gunnar Wass ansökan till fastighetsförvaltningen.
– För att det ska kunna göras en justering måste vi komma in med en ny ansökan. Till dess får jag hålla mig inomhus, säger Gunnar Wass.
Han är upprörd över den tungrodda byråkrati han anser sig bli bemött av från fastighetsförvaltningens sida. Och över bristen på servicekänsla.
– Först blir man förbannad och sedan skrattar man bara åt det, säger Gunnar Wass. Pia Svensson är ansvarig för bostadsanpassning på fastighetsförvaltningen och den myndighetsperson som Gunnar Wass haft kontakt med.
– Det är klart att han har rätt att få bidrag till den här kilen. Men man måste hålla på det formella när det gäller kommunens pengar, säger Pia Svensson.
Enligt Pia Svensson är det oftast så att de som söker bostadsanpassningsbidrag varit i kontakt med kommunens arbetsterapeuter innan de skickar in en ansökan. Men Gunnar Wass skickade in sin ansökan på egen hand och det räcker inte att kilen finns med i en offert. Den ska stå på själva ansökningsblanketten.
– Han har inte ansökt om det. Det är en formsak, han ska bara skicka in en ansökan, säger Pia Svensson.
Gunnar Wass väntar nu på att få hem en ansökningsblankett som han kan fylla i och skicka tillbaka till kommunen som sedan ska fatta beslut i frågan.
– På någon dag har han sin kil, lovar Pia Svensson.
Till dess får Gunnar Wass hålla sig inomhus. Han hoppas att andra personer med liknande behov har kraft att kämpa för sina rättigheter.
– Alla som befinner sig i samma situation som jag är nog inte lika påstridiga. Jag är övertygad om att det finns ett antal personer i rullstol som inte får den hjälp de har rätt till, säger Gunnar Wass.
Magnus Aspegren
0410-545 31
magnus.aspegren@allehandasyd.se