Gud - en källa till energi och glädje

Klädd i grå manchesterjacka, t-shirt och matchande gymnastikskor möter han oss i Elimkyrkans gudstjänstlokal vid Engelbrektsgatan.

Avslappnad, med ett muntert ansiktsuttryck, berättar Joakim Freiman om sin tro och kärlek till Gud.

– Den är en källa till energi och glädje. Den ger mig frid och ger livet ett innehåll, säger han.

Svaga solstrålar strömmar in genom de avlånga fönstren i församlingssalen. Det bildas ett rosaskimrande ljus. Allt är stilla. Talarstolen är försedd med namnet Jesus. Korset intar en mittpunkt över podiet och till vänster står bassängen som används vid vuxendopet.

Pastor Freiman kör på de höga växlarna. Ständigt har han något nytt på gång.

Flyttar han inte möbler, gör hembesök, hjälper utstötta eller arbetar för att få in pengar till tsunamidrabbade i Sri Lanka så förbereder han söndagens predikan.

– Visst kan du göra en intervju! Inga problem, svarar Joakim Freiman i mobiltelefonen när vi bokar en tid för ett samtal.

I samma ögonblick lägger han i en högre växel och kör vidare. Han sitter i en liten lastbil som transporterar möbler, kläder, glas och prydnadssaker.

Dessa fraktas till biståndsorganisationen Erikshjälpen som i Trelleborg är stationerad vid Hedvägen. Där jobbar han deltid. Resten av sin arbetstid arbetar han som pingstpastor i Trelleborg.

– Jesus är lika viktig i dag som för 2000 år sedan. Vi i pingstkyrkan försöker inte tvinga någon till den tro vi har, säger Joakim Freiman.

Precis som många inom pingströrelsen har han reagerat starkt på de dramatiska händelserna i Knutby Filadelfia, där våld, mord och sexmissbruk varit några av ingredienserna.

– Det är galet att det kunde hålla på, trots att pingstkyrkan i Stockholm försökte stoppa det som hände.

På frågan om Knutby-dramat inte är en sak som bör diskuteras och kritiseras svarar han omedelbart, helt utan omsvep.

– Ja, med facit i hand, när jag förstår det osannolika som skedde där, med otrohet och nästan sekteristisk slutenhet vill jag säga att Knutby församling är en tumör som borde ha opererats bort långt tidigare.

Hans egen tro har inte försvagats på grund av händelserna i Knutby. Den står där lika stadigt som tidigare.

Joakim Freiman håller med om att det som hände i Knutby kan ha påverkat allmänhetens inställning till pingströrelsen. Han menar dock att Knutby inte är detsamma som pingströrelsen.

– Vi lever inte i synd, utan efter den kristna etiken och bibelns normer. Därigenom vill vi inte leva något dubbelliv. Knutby är ett sorgligt kapitel i pingströrelsens historia.

Frälst har han varit i nästan hela sitt liv.

– Jag blev pånyttfödd när jag var nio år. Det var vid Siljannäs i Dalarna. En härlig upplevelse, minns han.

Fadern var också pingstpastor. Under sin uppväxt reste Joakim Freiman och hans familj runt om i landet på de platser som fadern predikade på, bland annat i Skåne, Dalarna, Sörmland, Östergötland.

Tre år har gått sedan Joakim Freiman flyttade till Trelleborg för att bli pingstförsamlingens pastor. Förutom predikningar och hembesök ägnar han sig åt familjen, bestående av frun Johanna, som är arbetsterapeut, och deras fyra barn.

– Jag trivs ofantligt bra här i Trelleborg. Det är en trivsam stad och lätt att få kontakt med människor.

– I kyrkan ber vi för att samhället ska bli bra. Vi ber för att företagen ska blomstra, vi ber för att tullen ska göra stora beslag av knark så att kriminaliteten kan motverkas. Vi ber för andra än bara församlingsmedlemmarna. Vi vill stadens bästa, säger han.

I dag har Elimförsamlingen i Trelleborg cirka 105 medlemmar. Den medlemssiffran är Joakim Freiman nöjd med.

– Det är inget mål i sig att bli större. Det är klart att jag vill att vår församling ska växa. Det får den göra i sin egen takt.

Sin egen roll som pastor ser han på så här:

– Jag vill vara som Jesus. Det är viktigt att vara ute bland vanligt folk. Uppmuntra dem och ge sitt stöd. Så var Jesus också. Talade med prostituerade och spetälska, säger han.

Engagemanget för tsunamidrabbade på Sri Lanka har upptagit en stor del av församlingens tid tid på sistone. I höstas, alltså före katastrofen i Sydostasien, besökte han staden Galle på Sri Lanka, där Trelleborgs pingstkyrka har en syskonförsamling sedan drygt 50 år tillbaka.

– Just Galle är en av de hårdast drabbade orterna på Sri Lanka. Generositeten när det gäller att stödja återuppbyggnaden där har i det närmaste varit gränslös.

Orden blir de sista i det timslånga eftermiddagssamtalet. Pastor Freiman går mot sitt kontor. Sätter sig vid sin bärbara dator och lägger upp söndagens predikan.

Johan Persson

0410-545 34

johan.persson@allehandasyd.se