Gösta Andersson trivs på kyrkogårdarna

BILD:CLAES NYBERG

Tio år har gått sedan han gick i pension, men han återkommer gärna till gravplatserna för att gå omkring, titta på gravarna och ströva längs gångarna.

- Det är så många minnen som väcks till liv, när man går omkring här. Det är riktigt trivsamt, för att inte säga rogivande att ta en promenad på kyrkogården. Jag går omkring, studerar namnen och minns många av dem som ligger här, säger han.

Vi träffas på Norra kyrkogården, som invigdes för snart hundra år sedan. Sedan öppnandet 1906 har tusentals trelleborgare begravts på det vidsträckta området mellan Klörupsvägen och Östervångsparken.

- Jag är glad över att jag lyckades påverka så att de allmänna gravarna togs bort. Det var 1965 som man äntligen bestämde sig för att alla som var medlemmar i Svenska kyrkan skulle ha rätt till en riktig gravplats. Tidigare fick dem som inte hade tillräckligt med pengar en undanskymd plats på kyrkogården. Sedan det blev lika för alla är jag nöjd. Jag skrev till kyrkogårdsnämnden och fick min vilja igenom till slut, utbrister han.

Nöjd är han också med att de båda kyrkogårdarna fått minneslundar. Gösta Andersson tycker att det är ett bra alternativ med minneslund, eftersom det kan vara dem som har flyttat ifrån orten och inte har någon möjlighet att ansvara för sin respektive grav.

- Det är bra att det finns minneslundar. Men det tog tid innan man gjorde dem. På Norra anlades den första 1976 och på Västra kyrkogården dröjde det ända fram till 1989.

Vi vandrar längs gravarna som finns på den östra delen av Norra kyrkogården, precis intill Östervångsparken. Där finns 106 tyskar begravda. De omkom under andra världskriget mellan 1941-45.

Det finns fyra namn på varje kors. Det finns tre gravplatser i landet för tyskar som omkom i kriget, i Trelleborg, Helsingborg och Göteborg.

- En gång om året kommer det en tysk intresseförening och sköter om de här gravarna.

Föreningsmedlemmarna målar bokstäverna på korsen och fräschar till det. Sådant tycker jag är beundransvärt, när de engagerar sig så för en sak, tycker Gösta.

Tre gånger har Norra kyrkogården utvidgats, först 1938 och därefter 1953 och -76.

- Det börjar bli trångt nu, vilket talar för att det, faktiskt inte finns så mycket mark kvar för fler gravar. Möjligheten finns ju att använda den mark som finns i riktning mot Östervångsparken, säger han.

På somrarna brukar Gösta ha guidade turer på Norra kyrkogården, då han brukar berätta för den intresserade allmänheten om anläggningens historia, lite kuriosa och information om hur kyrkogården är planerad.

- Det är väldigt givande att möta så många människor som har frågor om kyrkogårdar. Det märks genast att många har dem som en tillflykt, för att få stillhet och en promenad bland dem som inte längre finns bland oss, säger han.