Från hetta, kallvatten och fattigdom till bekvämligh – Det är skönt, men overkligt att vara hemma, säger Sofie Svensson. Hon läser till socionom i Örebro och fick möjlighet att tillbringa den obligatoriska praktiken i Pune i västra Indien. Projektet heter Swindia och är ett samarbete mellan Örebro universitet och lokala personer i Pune som arbetar med sociala problem. – Jag ville åka till Indien redan när jag påbörjade socionomprogrammet. Syftet med resan var att studera arbetet med sociala problem i Indien och jämföra det med Sverige. Sofie skulle därför inte vilja kalla sig för volontär, utan snarare obsvervatör. Varje vecka hade hon och de andra 17 studenterna från olika universitet i Sverige ett projekt, som oftast innebar ett besök hos en organisation. – Vi besökte behandlingshem för missbrukare, en organisation som verkar för att ge prostituerade ett bättre liv, en annan som hjälper människor i slummen, adoptionscenter, en blindskola och mycket annat. Det roligaste tycker Sofie Svensson var att få uppleva den indiska kulturen. – När vi var ute i slumområden trodde jag att människorna där skulle vara bittra. Men de var väldigt glada och bara tacksamma över att de hade tak över huvudet. De gav en sån värme. Varje dag hände något oväntat. I början blev hon frustrerad över hur ostrukturerat allting var och att ingenting blev som man tänkt sig. Sofie Svensson är imponerad över hur bra behandlingshemmen fungerade. De bygger till stor del på samma tankegångar som i Sverige. – De gör verkligen så gott de kan utifrån de resurser de har. Barnen som bodde där var tacksamma för att de hade fått en andra chans, trots att de sov i stora sovsalar på tomma madrasser i fallfärdiga byggnader. Samtidigt är Sofie Svensson medveten om att gruppen många gånger bara fick se utvalda delar av verksamheterna. – En del projekt var psykiskt jobbiga. Då var det skönt att ha de andra i gruppen att prata med. Den starkaste upplevelsen var besöket på bordellerna. Där fick de träffa kvinnor och barn som arbetade på bordeller. Sofie Svensson tycker att de indiska kvinnornas låga ställning i samhället var påtaglig. – På sjukhusen fanns brännskadade kvinnor som försökt begå självmord eller fly från sina män. Andra exempel är att vissa behandlingshem var bara till för män eller att killen i gruppen blev tilltalad oftare än tjejerna. Sofie Svensson blev också frustrerad över att så lite gjordes åt bordellerna. – Det beror på att polisen och regeringstjänstemän äger många av bordellerna. Hon tror att hon kommer att få god nytta av sina erfarenheter i sitt framtida arbete. Bland annat har hon fått insikt om hur det kan vara att vara invandrare. – Jag tror att jag har fått bättre förståelse för hur invandrares situation. När vi var i Indien ville vi äta västerländsk mat och uppskattade att umgås med varandra. Resan har lärt Sofie Svensson har lärt sig att uppskatta vad hon har. Hon har också fått en bild av sina egna styrkor och svagheter. Från Indien saknar hon mest människorna, maten och inte minst sammanhållningen inom gruppen. Hon är redan sugen på att åka tillbaka. Samtidigt tycker hon att det är skönt att vara hemma. Mot slutet kände hon sig nöjd och såg fram emot att åka hem. Sofie har naturligtvis saknat familjen och vännerna. Förutom det uppskattar hon varmvatten, mörkt bröd och andra faciliteter som man tar för givet hemma. – Att ta en varm dusch här hemma är rena himmelriket! Sofie tror att det är lätt att vänja sig snabbt vid bekvämligheten – Jag ska verkligen försöka att inte glömma bort det svåra i Indien, säger hon. eten på de skånska slätterna. Sofie Svensson från Trelleborg är nyss hemkommen efter fyra månader i Indien.
– Det är skönt, men overkligt att vara hemma, säger Sofie Svensson.
Hon läser till socionom i Örebro och fick möjlighet att tillbringa den obligatoriska praktiken i Pune i västra Indien. Projektet heter Swindia och är ett samarbete mellan Örebro universitet och lokala personer i Pune som arbetar med sociala problem.
Annons
– Jag ville åka till Indien redan när jag påbörjade socionomprogrammet.
Syftet med resan var att studera arbetet med sociala problem i Indien och jämföra det med Sverige. Sofie skulle därför inte vilja kalla sig för volontär, utan snarare obsvervatör. Varje vecka hade hon och de andra 17 studenterna från olika universitet i Sverige ett projekt, som oftast innebar ett besök hos en organisation.
– Vi besökte behandlingshem för missbrukare, en organisation som verkar för att ge prostituerade ett bättre liv, en annan som hjälper människor i slummen, adoptionscenter, en blindskola och mycket annat.
Det roligaste tycker Sofie Svensson var att få uppleva den indiska kulturen.
– När vi var ute i slumområden trodde jag att människorna där skulle vara bittra. Men de var väldigt glada och bara tacksamma över att de hade tak över huvudet. De gav en sån värme.
Varje dag hände något oväntat. I början blev hon frustrerad över hur ostrukturerat allting var och att ingenting blev som man tänkt sig.
Sofie Svensson är imponerad över hur bra behandlingshemmen fungerade. De bygger till stor del på samma tankegångar som i Sverige.
– De gör verkligen så gott de kan utifrån de resurser de har. Barnen som bodde där var tacksamma för att de hade fått en andra chans, trots att de sov i stora sovsalar på tomma madrasser i fallfärdiga byggnader.
Samtidigt är Sofie Svensson medveten om att gruppen många gånger bara fick se utvalda delar av verksamheterna.
– En del projekt var psykiskt jobbiga. Då var det skönt att ha de andra i gruppen att prata med.
Annons
Den starkaste upplevelsen var besöket på bordellerna. Där fick de träffa kvinnor och barn som arbetade på bordeller.
Sofie Svensson tycker att de indiska kvinnornas låga ställning i samhället var påtaglig.
– På sjukhusen fanns brännskadade kvinnor som försökt begå självmord eller fly från sina män.
Andra exempel är att vissa behandlingshem var bara till för män eller att killen i gruppen blev tilltalad oftare än tjejerna.
Sofie Svensson blev också frustrerad över att så lite gjordes åt bordellerna.
– Det beror på att polisen och regeringstjänstemän äger många av bordellerna.
Hon tror att hon kommer att få god nytta av sina erfarenheter i sitt framtida arbete. Bland annat har hon fått insikt om hur det kan vara att vara invandrare.
– Jag tror att jag har fått bättre förståelse för hur invandrares situation. När vi var i Indien ville vi äta västerländsk mat och uppskattade att umgås med varandra.
Resan har lärt Sofie Svensson har lärt sig att uppskatta vad hon har. Hon har också fått en bild av sina egna styrkor och svagheter.
Från Indien saknar hon mest människorna, maten och inte minst sammanhållningen inom gruppen. Hon är redan sugen på att åka tillbaka. Samtidigt tycker hon att det är skönt att vara hemma. Mot slutet kände hon sig nöjd och såg fram emot att åka hem. Sofie har naturligtvis saknat familjen och vännerna. Förutom det uppskattar hon varmvatten, mörkt bröd och andra faciliteter som man tar för givet hemma.
Annons
– Att ta en varm dusch här hemma är rena himmelriket!
Sofie tror att det är lätt att vänja sig snabbt vid bekvämligheten
– Jag ska verkligen försöka att inte glömma bort det svåra i Indien, säger hon.
SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
