Går i land efter 26 år till sjöss

– Det känns lite vemodigt. Efter så många år är det inte konstigt att man känner så, men jag är ju 70 år nu och det är mycket pappersarbete och högteknologi som blir tufft att hålla på med, säger den avgående skepparen.

Det blir en stor omställning att gå från ständig beredskap till det lugna pensionärslivet. Håkan Christiansson medger att det kommer bli svårt att lägga av helt och hållet.

– Jag är ju pensionär också så det är skitjobbigt. Men man får hitta på något helt enkelt. Jag är med i Trelleborgs bågskytteförening och så håller jag på med en del på sjöfartsmuseet. Mitt stora intresse är ju sjöfart.

1987 började han som frivillig sjöräddare då den nya sjöräddningsstationen öppnades och 1991 tog han över som uppsyningsman. Han kan berätta många historier med både tragisk utgång och lyckliga slut. Ett av de som starkast etsat sig fast hos Håkan Christiansson är då besättningen fick rädda flyktingar på flottar som flöt ute till havs.

–  Vi fick gå ut och plocka upp dem på öppet hav. Det var kvinnor i högklackat och barn som tittade upp på oss med stora bruna ögon. Det var en tragedi. Jag har undrat sedan dess vad som hände med dem efter att vi räddat dem, berättar han.

Hur vill du summera dina år på sjöräddningen?

–  Oj, det har hänt så mycket men jag kan säga att vi har varit ett väldigt bra gäng med en fantastisk gemenskap. Jag kommer fortfarande hålla till en del där nere, vi träffas ju på söndagsförmiddagarna för att fika.